Dags att slopa ränteavdragen
I åtta års tid blundade Anders Borg för de växande problemen på bostadsmarknaden.
En kombination av för lite byggande och skeva ekonomiska incitament har lett till skenande priser och akut brist på bostäder i tillväxtområden.
I går kom beskedet att Finansinspektionen inte kan införa det amorteringskrav från 1 augusti i år som tidigare utlovats.
Ett bra besked för några av de unga människor som desperat försöker skaffa sig ett första boende.
Ett dåligt besked för samhällsekonomin.
Resultatet? Förhoppningsvis att politikerna inte kan fortsätta ducka.
Risken för överbelåning och bostadsbubbla var länge det som fick Riksbanken att strunta i inflationsmålet, med resultatet att tillväxten blev lägre och arbetslösheten högre än nödvändigt.
Till sist gav riksbankschefen Stefan Ingves upp den kampen. Det är bra: Riksbankens huvuduppgift är att hålla inflationsmålet.
Men det ökar kraven på politiken.
Egentligen skulle det behövas en stor skattereform. Det är i längden inte rimligt att just sparande i eget boende ska vara kraftigt subventionerat av staten.
Ser inte ut så i dag
I väntan på de större greppen finns det saker som går att göra redan nu. En sådan är att börja fasa ut ränteavdragen för bostadslån.
I dag kan den som lånat till sin bostad dra av 30 procent av räntan på skatten.
Och det handlar om stora pengar – förra året var värdet på ränteavdragen 30 miljarder kronor. Om räntorna börjar ticka uppåt kommer den kostnaden att stiga kraftigt. Och samtidigt blir systemet ännu svårare att förändra. Ska något göras bör det göras nu.
Ränteavdraget infördes i en tid när fastighetsskatten fanns kvar och räntorna var höga. Så ser det inte ut i dag.
I debatten låter det ibland som att ränteavdragen tillfaller Medelsvensson. Men enligt siffror från SCB som SVT publicerade i våras går 20 gånger mer av avdragen till den rikaste tiondelen jämfört med den fattigaste.
En annan vinnare på systemet är bankerna som tjänar stora pengar på de allt större bostadslånen.
Krav på oppositionen
Systemet är ruttet. Samtidigt är det en delikat uppgift att avskaffa ränteavdragen utan att det får stora negativa effekter på tillväxt och jobb. Avdragen behöver avskaffas över tid och samtidigt som ekonomin stimuleras på annat sätt – exempelvis genom att barnbidragen höjs. Kanske kan man börja med att sänka taket för hur mycket ränta man faktiskt får dra av, eller sänka subventionsgraden.
Regeringen har hittills uteslutit att göra något åt problemet. I går öppnade finansmarknadsminister Per Bolund dörren på glänt, men ställde kravet att oppositionen måste med på båten.
Politiker i båda läger måste nu inse att det är dags att fasa ut ränteavdragen.
Att Anders Borg inte orkade är faktiskt ingen ursäkt.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.