De lämnar in sina kroppar till staten
EU-valet har börjat. I dag är förtidsröstningen i Sverige i gång och runt om i Europa ska 400 miljoner väljare från 28 länder rösta fram 751 ledamöter.
Aftonbladets ledarredaktion har besökt Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Spanien och Finland för att få svar på frågan:
Hur går det för vänstern i Europa?
Följ med på resan till länderna som avgör valet.
MADRID. Brasilianaren Dani Alves tar banan-attacken med ro.
– Det är bara att skratta åt idioterna.
För någon vecka sedan skulle han slå en hörna när hans FC Barcelona mötte Villareal i spanska ligan. Det var då bananen kom farande från läktarplats.
Dani Alves tog upp bananen, skalade den och tog en tugga.
Så kan man också hämnas på rasister.
Främlingsfientligheten finns överallt. Men medan rasistiska partier växer sig starka, till och med i Sverige, aktar spanjorerna sig noga för den verkliga fascismen.
I Spanien utgår allt från Franco. Det spelar ingen roll om du är höger eller vänster, ingen vill någonsin mer tillbaka till diktaturen. Franco dog 1975 och med honom är fascismen begraven.
Därmed inte sagt att det inte finns en höger i Spanien.
Högerpartiet Partido Popular, PP, regerar och inför parlamentsvalet om några veckor visar opinionsmätningarna nästan dött lopp mellan högern och socialisterna i PSOE.
– PP är ett stort parti som rymmer allt från liberaler till den kristna högern, förklarar den socialistiske parlamentsledamoten och statsvetaren Juan Moscoso. Partiet har ingen höger-höger, men däremot en katolsk höger som är väldigt konservativ.
Liknar Tea party-rörelsen
Man kan jämföra de ultrakonservativa spanjorerna med medlemmarna i den amerikanska Tea party-rörelsen. Och det är just den gruppen som drivit igenom det lagförslag som kommer att förbjuda aborter. Sedan några år tillbaka har Spanien en ganska liberal abortlagstiftning, men i våras kom förslaget som chockade stora delar av den spanska befolkningen.
Totalt förbud mot aborter.
En majoritet av spanjorerna rasade mot förslaget som skulle kasta dem tillbaka i tiden. Nunca más, aldrig mer, skanderade kvinnorna. Över 70 procent av den spanska befolkningen vill ha kvar den moderna abortlagstiftningen och demonstrationerna har avlöst varandra. En del kvinnor har till och med försökt lämna in sina kroppar till staten eftersom de själva inte längre får bestämma över dem.
Den konservative partiledaren Mariano Rajoy skjuter nu upp lagen och ryktet säger att han kommer att presentera en kompromiss efter parlamentsvalet. Just nu vågar han inte göra någonting.
– Men det är inte abortlagstiftningen som driver oss kvinnor tillbaka till hemmen, säger Purificatión Causapie som är jämställdhetsansvarig i PSOE. Abortförbudet ska nog ses som mer ideologiskt.
– Det är politiken. Det är arbetslösheten och nedskärningarna som förstör våra liv.
Purificatión Causapie berättar samma historia som så många andra gör här i Madrid. Det var ju deras tur nu. Efter diktaturens fall gick Spanien igenom en demokratiseringsprocess. PSOE satt vid makten och möjligheterna var oändliga. Spanien skulle bli en modern välfärdsstat, bättre än till och med Norden.
Extrema nedskärningar
Landet reformerades, en medelklass växte fram. År 1986 gick Spanien med i EU och bidragen strömmade till landet som byggde motorvägar, järnvägar, flygplatser och bostäder.
Byggboomen ville aldrig ta slut. Staten, regionerna och vanliga människor lånade pengar som investerades i nya byggen. Det moderna Spanien blev en skinande, nymålad turistmagnet som kröntes av både fotbolls-VM och OS i Barcelona.
Det var socialisterna som satt vid makten när bubblan sprack. Förloppet var plågsamt och parallellt med bolånekraschen i USA.
Resten har vi kunnat läsa i rubriker under de senaste åren. Spanien stod med över en miljon tomma lägenheter som inte var värda någonting. Finanskrisen vällde in över Europa. Det land som en gång älskade EU tvingades nu till extrema nedskärningar under överinseende av ”frau Merkel”, som Juan Moscoso bittert kallar henne.
Den spanska arbetslösheten pendlar fortfarande runt 26 procent. Var fjärde väljare går arbetslös, varannan ung spanjor är utan jobb. Dagens unga generation föddes i glädjeyran efter Franco och sedan förlorade de nästan allt. Nedskärningarna märks inom välfärden, äldreboenden stänger och daghem läggs ner. Det är mormödrarna och de arbetslösa kvinnorna som får ta hand om familjerna. Ibland också försörja dem.
Storfamiljer bor ihop
I dag bor 77 procent av de som är under 30 hemma hos sina föräldrar. Vuxna barn och barnbarn flyttar hem till mor- och farföräldrar där storfamiljen ofta tvingas leva på en enda pension.
Den äldre generationen fostrades till umbäranden. De har gjort det förr och de offrar sig igen. I krisen knyts familjebanden hårdare och det utnyttjar högern. Stämningen i PSOE är närmast uppgiven.
Socialisterna vill givetvis gärna vinna parlamentsvalet. De vill att EU åter ska handla om jobben. De vill tillbaka till det Europa som hade en social agenda. Men de vet att det inte blir några fler boomar. Även med EU:s hjälp kommer det att ta tid för Spanien att återhämta sig. När Spanien är tillbaka igen?
– Ja inte förrän 2025, säger Purificatión Causapie med en mild suck.
De spanska socialisterna vill gärna vinna valet. Men de vet att det dröjer innan Spanien är tillbaka.