Alla skadas av M-fusket

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

16 februari 2010 Politik på toppnivå är knappast något sällskapsspel.

Det handlar om inflytande, anseende och ibland också privilegier, även om just de antagligen är en sida som de flesta av landets tusentals fritidspolitiker har svårt att känna igen.

De hårdaste uppgörelserna sker inte sällan inom partierna. Trots den fasad av enighet som ingår i ett politiskt partis grundläggande idé är det bland partibröder och systrar som de närmaste konkurrenterna om uppmärksamhet, uppdrag och makt finns.

Därför har det alltid funnits utrymme för mygel och fusk. Förtalskampanjer, diskret framviskade efter sammanträdet. Oheliga uppgörelser med åsiktsmotståndare. Till och med fusk med medlemsiffror och röstlängder.

Erbjuder pengar mot röster

Ändå visar den härva som nu rullas upp hos Moderaterna i Stockholm att något håller på att förändras, och inte bara inom Moderaterna.

I förra veckan medgav riksdagskandidaten Mats Rudin att han betalat avgiften för nya medlemmar som han värvat under kampanjen inför det interna partivalet.

En fläkt av röstköp. Rudin tvingades ge upp ambitionerna på en riksdagsplats, samtidigt som uppgifter om fler oegentligheter dök upp.

I söndags sköt Stockholmsmoderaterna upp nomineringen av kandidater inför höstens val för att saken skulle kunna utredas.

Fusket är inte en intern moderat partiangelägenhet.

Partiernas viktigaste uppdrag

Att utse kandidater är ett av partiernas viktigaste uppdrag.

Nomineringsprocessen utgör ett slags varudeklaration, och det är partierna som utfärdar den. Traditionellt har svenska partier, med Folkpartiet som möjligt undantag, kunnat göra anspråk på ett slags folkrörelsekaraktär. Gräsrötterna, detta den svenska politikens mest slitstarka uttryck, har garanterat att de kandidater som ställer upp förtjänar förtroende.

Det som händer i Stockholmsmoderaterna visar att bilden knappast stämmer längre. Partiernas bas har blivit så smal att det kan vara möjligt att ”köpa” sig en plats på listan.

Tilltron skadas

Inslagen av personval – både i nomineringsprocessen och i valbåset – förstärker den utvecklingen.

I förra valet kryssade en rekordlåg andel av väljarna en kandidat och bara sex riksdagsledamöter kom in med hjälp av personvalet.

Ändå påverkar systemet politiken. På gott och ont innebär det att kandidaterna förväntas sticka ut och värva röster för sig själva. I bästa fall kan det leda till större öppenhet och en friskare debatt.

I värsta fall till just det slags genvägar vi nu ser avslöjas i Stockholm.

Då skadas tilltron till hela demokratin.

IP