Nu ska läkare tvingas ange sjuka till polisen
Regeringens angiverilag öppnar en avgrund
I onsdags samlandes fem av Sveriges fackföreningar på Sergels torg för att protestera mot Tidöpartiernas kommande angiverilag. Eller ”anmälningsplikt”.
Sveriges lärare uppmanar i praktiken alla lärare att följa sitt samvete istället om lagen skulle införas.
– Om förslaget införs kommer Sveriges lärare att ge juridiskt stöd till dem som anklagas för att inte efterleva sin anmälningsplikt, säger Anna Olskog, förbundsordförande för Sveriges lärare.
Utredningen om angiverilagen ska presenteras den 29 november och regeringens tanke är att den ska vara införd före nästa val. Välfärdsarbetare ska då tvingas ange papperslösa de kommer i kontakt med. Lärare ska inte bara undervisa barn, utan även rapportera dem för polisen. Läkare ska inte bara vårda och socialsekreterare inte bara hjälpa.
Hur förtroendet påverkas för dessa yrkesgrupper är ganska givet. Är du en sjuksköterska som har kommit till skolan för att vaccinera barnen, eller är du gränspolis i vit rock?
Alla kommer att titta forskande på dig.
Enligt Civil Rights Defenders, tidigare Svenska Helsingforskommittén, kränker en angiverilag de mänskliga rättigheterna. Som Barnkonventionen som ger alla barn rätt till utbildning. Även rätten till vård omöjliggörs i praktiken om läkare blir skyldiga att ange patienter.
Kommer föräldrar till en sjukt barn ens våga söka vård? Konsekvenserna kan ju bli oerhörda.
En angiverilag strider även mot den yrkesetik som exempelvis läkare och lärare har.
Läkaretiken har mångtusenåriga rötter och uppgiften är att bota, vårda, lindra och trösta. Detta gäller till och med i krig, där läkare även är skyldiga att hjälpa fiendens skadade. Läraretiken sätter på motsvarande sätt barnens behov i centrum.
– Som lärare har vi en skyldighet att skydda elever från skada och trakasserier. Det gör att vi har svårt att uppfylla en sådan här plikt som inte är för elevens bästa, säger Anna Olskog.
Det ser regeringen ut att strunta helt i.
I Om tyranni: tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet (Albert Bonniers Förlag, 2017) lyfter Stanfordprofessorn Timothy Snyder fram just yrkesetiken som ett sätt att värna demokratin mot auktoritär politik.
När domare och åklagare håller fast vid sin yrkesetik blir det inga skådeprocesser och förföljelser av människor. Om läkare låter läkaretiken styra blir det inga medicinska övergrepp. Med journalistisk etik inga regeringstrogna medier.
Det är precis den insikten som nu vägleder fackföreningarna. Lärarnas yrkesetiska råd har därför gått ut och uppmanat till civil olydnad. Man konstaterar i ett avgörande att anmälningsplikten och yrkesetiken inte går att förena.
”Lärarnas yrkesetiska råd föreslår (... ) att alla Sveriges lärare – om förslaget blir verklighet – sätter yrkesetiken främst”
Detta är den lilla människans motstånd mot makten. Men det är också rasande effektivt.
Om vanliga människor vägrar medverka i övergrepp så blir det svårare för en regering att gå över gränsen. Läkaretiken eller läraretiken ändras inte för att Sverige byter regering. Barnkonventionen är svensk lag. Även om SD ogillar den.
Att göra vanliga människor till en del av statens övervakning och kontroll är inte unikt, men listan av länder är inte särskilt trevlig. Kinas kommunistparti arbetar så, liksom Kuba och Ryssland. Särskilt ökända var Östtysklands säkerhetstjänsts så kallade "Inoffizieller Mitarbeiter", eller inofficiella medarbetare på svenska.
Det var vanliga tyskar som rapporterade till staten.
När Berlinmuren föll och arkiven öppnades så kunde alla själva ta reda på vilka som hade varit angivare. Ofta blev det en chock när personer många haft förtroende för avslöjades. Såren i det tyska samhället är ännu inte läkta.
Samma sak kommer sannolikt hända i Sverige den dag vi får ett regeringsskifte. Vi har en stark offentlighetsprincip och uppgifter ur polisutredningar läcker ofta. Redan nu bör oppositionen lova en vitbok över angiveriet, om lagen skulle införas. Med full offentlighet om vad som egentligen hände.
En offentlig redovisning kan vara enda sättet att läka de sår som kommer att uppstå. För så kommer det att bli.
Det är lätt att tänka sig exempel på hur polisen griper och utvisar elever på en skola och hur skolkamrater och föräldrar sedan misstänker läraren för att vara angivare. Hen skulle inte ha någon chans att kunna försvara sig.
Eller rykten om vilka vårdcentraler som anger patienter och vilka som inte gör det. Vilka läkare som är att lita på.
Angiveriet gör något med oss som människor på ett djupare plan, med vårt förtroende för institutioner och för varandra. Det är ett gift som skadar en av de allra viktigaste värdena i vår demokrati: tilliten.
Sverigedemokraterna vill gärna gå ännu längre. I en intervju från 2018 beskrev Jimmie Åkesson målet som ett mer allmänt angiverisamhälle. Exempelvis ska alla ha skyldighet att ange gömda flyktingar. Och även ange de som gömmer flyktingar
– Det är orimligt att folk tar lagen i egna händer och gömmer människor som inte har rätt att vara här. Det kan vara potentiella terrorister och precis som vid all annan brottslighet anser jag att man ska ha en skyldighet att anmäla och inte försvåra för myndigheter, sa han.
Då blev reaktionerna hård, även från borgerligt håll. Nu tas snart första steget i precis denna riktning.
Ungefär en och en halv miljon svenskar är anställda inom offentlig förvaltning och utredningen ska även titta på vilka straff de ska få om de vägrar bli angivare.
Det är inget mindre än en moralisk avgrund som öppnas.