Vem ska få leva och vem ska dö?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

7 MARS 2009. Ett barn har dött och en barnläkare sitter häktad, misstänkt för dråpet.

Alldeles oavsett vad som verkligen hände på Astrid Lindgrens barnsjukhus väcker tragiken tankar om liv och död. Om vem som ska få leva och vem som ska dö.

Strax före jul reste Statens medi-cinsk-etiska råd dessutom frågan om ett läkarassisterat livsslut. En zstatligt reglerad dödshjälp där läkare kan gå in och avsluta livet.

Vem beslutar?

Frågan är om förespråkarna tänker sig att riksdagen ska fastställa kriterier för vilka som ska dö. Är det patienten, läkaren eller de anhöriga som sedan ska ta det ödesdigra beslutet?

Två ryggmärgsskadade ställde frågan till medicinsk-etiska rådet. Journalisten Martin Engqvist och läkaren Claes Hultling undrade i Svenska Dagbladet om läkarna skulle ha förkortat deras liv när de låg som vårdpaket med dödsångest och dödslängtan.

Nej, självklart inte.

De senaste dagarna har debatten om dödshjälp publicerats på Newsmill. Kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki berättar hur hans mamma ansågs vara ”mycket illa däran”. Men att hon piggnade till sedan han övertalat läkarna att sätta in dropp.

Omöjliga val

Professor Johan Frostegård

menar att Sverige inte ska införa en modern ättestupa. Läkarna ska trösta, lindra och arbeta för eutanasi, det vill säga en god död. Han hänvisar till studier som visar att endast ett fåtal människor egentligen vill ha dödshjälp för att slippa svår smärta i livets slutskede. De flesta vill bara inte ligga andra till last.

När det gäller vård av alldeles för tidigt födda barn blir frågan sannolikt ännu svårare. Men vilket samhälle får vi om vi börjar sortera upp människor i de som ska

leva och de som ska dö? Vilka väljer vi bort och vilka blir i sådana fall kvar?

EF