Ovärdigt att inte bekosta ledsagare
Ekonomiska resurser styr människors förutsättningar på många livsområden. Den som har låga inkomster och/eller höga kostnader på grund av funktionsnedsättningar, kan hindras från att aktivt delta i samhällslivet och leva ett gott liv.
I går rapporterade Ekot att färre svenskar kommer att kunna leva ett självständigt och gott liv. Orsaken är en dom i Högsta förvaltningsdomstolen från i februari gällande ledsagare.
En ledsagare är en person som är anställd av kommunen för att utföra fritidsaktiviteter med funktionsnedsatta personer. Det kan handla om att gå på bio, museer eller fotbollsmatcher. Traditionellt har omkostnaderna för ledsagarens aktiviteter betalats av kommunen.
Men nu har Boden, Eslöv, Falkenberg och Helsingborg valt att sluta betala med hänvisning till den omtalade domen. Där slås fast att en kommun inte är skyldig att stå för ledsagarnas utgifter enligt LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det betyder att den som behöver stöd själv får betala för att ledsagare ska följa med på konserter eller bio.
I Socialstyrelsens rapport ”Inkomster och utgifter för vissa personer 20–64 år med funktionsnedsättningar”, visar det sig att 55 procent av personerna med funktionsnedsättning saknar en löneinkomst över huvud taget. Hela 10 procent har fått ekonomiskt bistånd, vilket är dubbelt så vanligt som i befolkningen som helhet.
Dessutom avstår personer med funktionsnedsättning betydligt oftare än andra från vård. Huvudskälet är att de inte har råd.
Svenska kommuner bör stå för ledsagarnas omkostnader. Motsatsen innebär att man aktivt inskränker människors förmåga att leva självständigt och delta i samhällslivet.
Vi vinner inget på att försämra funktionshindrades möjligheter att motionera, besöka ett kulturevenemang eller gå på hockeymatch.
Det är bara dumsnålt.
Särskilt om de människorna är i en ekonomisk situation som gör att man redan tackar nej till vård.