Nu blir jag präst

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När jag var femton år bestämde jag mig för att bli präst. Det kan tolkas som ett föräldrauppror. Jag växte upp i en icke-religiös familj där kyrka och tro inte hade någon naturlig plats.

Som konfirmand mötte jag en kyrka som var annorlunda mot den jag hade fördomar om. Jag tilläts tvivla, ifrågasätta och brottas med livsfrågorna.

Framförallt upplevde jag en oerhörd gemenskap och kunde växa som människa tillsammans med andra. Jag ville ge vidare det som jag fått till andra.

Min ungdomstid ägnade jag åt Kyrkans Ungdom och det socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU. Folkrörelsedemokratin gav mig modet att debattera och argumentera. Vi spelade teater, vi sjöng och skrev poesi. Jag lärde mig att framträda, att sammanträda och att leda.

I mötet mellan arbetarrörelse och kyrka formades mina värderingar.

När jag skrev min slutuppsats på teologiska institutionen vid Lunds universitet ringde Örebro-Kurirens chefredaktör Lars Ilshammar. Han undrade om jag ville skriva ledare.

Jodå, det ville jag. Skrivandet hörde till min livsluft. Jag medverkade i kyrkliga och politiska tidskrifter. Att få arbeta på en kämpande lokaltidning var den bästa skola jag kunde få. Jag packade min två väskor och for till Örebro. Jag sade till mig själv att det ändå var bra med en paus från prästplanerna. Jag ville få mer livserfarenhet innan jag skulle hantera människor i kris och sorg.

Pausen varade i sexton år. Jag blev chefredaktör på Örebro-Kuriren.

För elva år sedan kom jag till Aftonbladet.

För fem år sedan, när jag var 35, blev jag dess politiska chefredaktör.

Jag älskar det här arbetet. Mötet med medarbetare och läsare är fantastiskt och att få bilda opinion i Nordens största tidning är ett privilegium.

Men längtan att få fullfölja min prästutbildning har växt sig allt starkare under senare år. Kanske är det en 40-årskris? Kanske handlar det om själsligt slitage efter åratal i den mediala offentligheten?

Jag vet inte, men jag har under hela mitt liv försökt kombinera det existensiella med det samhälleliga. Också här på ledarsidan har mina texter rört livsfrågor, inte bara dagspolitik.

Jag har nu bestämt mig för att vara tjänstledig från Aftonbladet under 2007 för att gå på Pastoralinstitutet i Uppsala. Det är kyrkans påbyggnadsår på den akademiska examen.

Jag ser fram emot att få lära mig mer om de sidor av prästyrket som handlar om själavård och diakonalt (socialt) ansvar.

Redan i mitten av november ska jag göra en månads prästpraktik i Farsta församling. Det ska bli spännande att få följa kyrkoherde Anders Ekhem och hans kollegors arbete i en av de klassiska folkhemsförorterna invid tunnelbanans gröna linje.

Jag skriver mina måndagskrönikor och fortsätter i Aftonbladets styrelse. Däremot kommer jag inte att leda det dagliga opinionsarbetet på tidningen. Ledarsidans Olle Svenning går in som tf chef från och med 1 november.

”Kyrkan är inte mer helig än Sergels torg”, sade prästen Lars-Åke Lundberg när jag lyssnade till honom på Stadsmissionen härom kvällen.

Det heliga handlar om relation. Kyrkans uppgift i dagens konsumistiska tid borde vara just detta: Att få oss inse att förverkligandet av oss själva hör ihop med ansvaret för den Andra. Andlighet och solidaritet hör ihop.

Första advent predikar jag i Söderledskyrkan i Hökarängen.

Helle Klein