Vill Dadgostar bara vara en gammal sosse?
De är både kaxiga och osäkra
ALMEDALEN Vid slutet av årets Almedalsvecka kan man konstatera att de flesta partiledare mest längtar till ledighet. Nooshi Dadgostar inledde med något om att grillen är tänd och semestern är här. Men framförallt vill hon säga att hon och partiet duger som regeringsunderlag.
EU-valets framgångar lyfts fram, till skillnad från Kristerssons tal som inte ens ville kännas vid det kassa resultatet för Moderaterna, eller faktumet att det ens nyligen varit val. Det är inte konstigt, man tar de vinster man kan och försöker ignorera förlusterna.
Det fanns likheter med föregående talare. Krig är dåligt, Sverige är (eller har varit) bäst och i Dadgostars fall: gamla socialdemokrater hade i dag varit vänsterpartister. En spännande syn på både sig själv och historien. Särskilt med tanke på att de S-ledare hon nämner i talet inte alls var särskilt vänligt inställda till dåtidens vänster.
När det gäller utrikespolitik vill Dadgostar att både Putin och Netanyahu ställs inför rätta. Och hon kallar kriget i Gaza ett folkmord.
Nooshi Dadgostar är arg. Arg på nedskärningar inom vård och skola. Arg på skattesänkningar för rika och höga matpriser för de fattigare. Men när hon ska vara mer radikal föreslås avskaffad karensdag. Ett förslag Magdalena Andersson redan varit ute med under sin dag i Almedalen.
”Vänner, en framtida rödgrön regering måste hänga med i tiden, släppa de gamla dogmerna. Så kan Sverige gå längst fram igen. Vänner, låt oss se till att den högerdoktrin som rått sen 90-talet blir en parentes”, säger Dadgostar.
Budskapet blir på så sätt tydligt: vi är inte mer radikala än socialdemokrater, släpp in oss i värmen nu.
För gamla vänsterpartister låter nog Dadgostar allt för mycket som en sosse. Hon pratar om ett starkt försvar, säger ”vänner” istället för ”kamrater” och är redo för regeringsbildning.
Det finns en kaxighet och självsäkerhet som blandas med tvivel och en vädjan till Socialdemokraterna: snälla se Vänsterpartiet som ett lika seriöst samarbetsparti som Centerpartiet vid en regeringsbildning.
För de till höger om Socialdemokraterna kan Vänsterpartiet ses som ett parti som inte kan regeras med. I mitten finns Dadgostar som frågar sig varför Centerpartiet får så mycket mer kärlek av socialdemokraterna än vad Vänsterpartiet någonsin fått.
Resultatet? Ett sommarsegt tal fullt av både självförtroende och självtvivel. Fullt av konflikt och vilja till kompromiss. Kanske precis så som Vänsterpartiet upplevs idag.