Med Mona Sahlin in i en ny politisk tid
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-19
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Med Mona Sahlin inleds en ny politisk epok.
Socialdemokratins första kvinnliga partiledare talar i sitt installationstal om respekt, feminism, homosexuellas rätt, unga tjejer som skär sig, breddat ledarskap och om integration.
Ordvalen markerar en ny tid. Det känns spännande.
Sahlins tal är ideologiskt och utgår från socialdemokratin som en frihetsrörelse. Högern ska inte få ta patent på ordet frihet som då bara blir marknadens valfrihet.
”Verklig frihet handlar om rätten att kunna göra sina egna livsval. Verklig frihet kräver jämlikhet”, säger Sahlin.
Hon markerar tydlig samhörighet med fackföreningsrörelsen. Ledarduon Mona och Wanja bildar en stark front mot den borgerliga regeringens attacker mot en trygg arbetsmarknad men kämpar också för den förnyelse av arbetslivet som måste till.
Jobben, miljön, freden och välfärden är huvudfrågorna för den sahlinska socialdemokratin. Inte minst visionen om det gröna folkhemmet kan kanske nu äntligen gå från retorik till politik. Omställningen av transport- och energisektorn står i fokus.
”Vi måste låta de gröna frågorna engagera alla våra medlemmar och förtroendevalda”, säger Sahlin. Hon har ett viktigt arv från Göran Persson att bygga vidare på och förverkliga.
Hon betonar att den gröna visionen hör ihop med att skapa nya jobb. Tjänstesektorns betydelse ökar. Här har Sahlin spännande tankar om att göra socialdemokratin till ”entreprenörernas parti”.
Offentliga sektorns kvinnor får i Mona Sahlin också en stark röst. Det måste bli slut på lönediskrimineringen. Hon manar hela arbetarrörelsen att stå upp för: halva makten, hela lönen och rätt till heltid.
Högerns flörtande med kvinnorna avväpnar hon med sin skickliga retorik:
”När moderaternas partisekreterare säger: Nu ska vi ut och jaga kvinnor. Så säger jag bara en sak: Spring!”
Sahlin brinner uppenbart av lust till att ta debatten med de politiska motståndarna. Hon hoppar ofta på Maud Olofsson och markerar starkt mot kristdemokraterna och säger sig längta efter Reinfeldt.
Folkpartiet nämns knappt.
Längtan efter att den internationella politiken ska bli mer central är stor bland socialdemokratins medlemmar. Mona Sahlin tar in både Anna Lindh och Olof Palme i sitt tal. Kampen mot hiv/aids, mot kärnvapen, för fred i Mellanöstern och för en human flyktingpolitik nämns som särskilt viktiga frågor.
Med Mona Sahlin får socialdemokratin en hängiven EU-politiker också. Det bådar gott. Är det någonstans som slaget om höger och vänster står så är det på den europeiska arenan. Hennes första valrörelse som partiledare blir 2009 i Europavalet.
Hon tillsätter en ny internationell arbetsgrupp inom partiet som ska ledas av Margot Wallström och Jan Eliasson. En strålande idé!
Mona Sahlin hukar inte heller i flyktingdebatten och tar upp kampen mot Sverigedemokraterna.
”Zlatan är svensk. Det är Sverigedemokraterna som ska förbli en osvensk rörelse”, säger hon och får ovationer av partikamraterna i kongressalen.
Och så låter hon Latin Kings häftiga version av Olof Palmes tal mot rasismen strömma ut genom högtalarna.
Det är starkt. Och alldeles nödvändigt.
Den sahlinska socialdemokratin känns både klassisk och mycket modern. Den slår vakt om tryggheten och omfamnar äventyret.