Vi har inte råd att vänta, Annie Lööf
Det är möjligt att Sveriges ställning i Europa är tillräckligt stark för att vi ska kunna ha en statsminister som inte vet vad han vill i EU-samarbetet.
Det är till och med möjligt att vi kan ha en finansminister som – när han inte får göra fler jobbskatteavdrag – saknar andra idéer än att samla pengarna på hög.
Men det är inte möjligt att Sverige klarar sig utan en näringsminister som i alla fall har någon tanke som går längre än att avskaffa anställningsskyddet.
Saab-konkursen är Annie Lööfs chans att visa att hon håller måttet. Så här långt har det inte gått bra.
Måndagens presskonferens tillsammans med arbetsmarknadsminister Hillevi Engström blev en parodi. De båda ministrarnas besked till de Saab-anställda låter sig sammanfattas i en mening.
"Ni är välkomna till arbetsförmedlingen".
Beskeden till Trollhättan och Sverige uteblev.
Inte ett ord om hur regionen ska stöttas för att behålla den industriella kompetensen. Inte ett ord om utvecklingsinsatser, och framför allt inte ett ord om hur staten ska agera som ägare till de panter som nu förfaller.
För det är ju så det är, antingen Lööf gillar det eller inte så kommer hon att äga stora delar av en bilfabrik. Genom sina direktiv till riksgälden får hon en nyckelroll i den dragkamp om kvarlåtenskapen efter Saab som nu tar sin början.
I dag hade hon en ny chans. I Trollhättan dessutom.
Det blev inte bättre. Inte alls.
Annie Lööf försäkrade att hon "lyssnar och känner in" men den svenska näringsministern har fortfarande ingen aning om vad hon ska göra med fordonsindustrin, Trollhättan eller sin konkursade bilfabrik. Utom möjligen att skicka de anställda till Arbetsförmedlingen.
Ordföranden för tjänstemannafacket Unionen på Saab - Anette Hellgren - uppmanar ministrarna att gå från ord till handling. Sanningen är väl att det innan det alls kan bli frågan om handlingar gäller att gå från tomt prat till konkreta planer.
Tiden är knapp. Framtiden för en stor del av den svenska fordonsindustrin avgörs nu.