Min vän Auto-Krister borde få sommarprata
I P1 är arbetarklassen osynlig
I vår tog jag körkort. Från att knappt ha suttit bakom en ratt till körkort på fyra månader.
Orsaken att det gick var en mycket kompetent körlärare: Auto-Krister.
Timmar har vi tragglat backteknik och teoretiska modeller för fickparkering. Det var skönt att hänga med en påläst knegare med klasskänsla, klara politiska uppfattningar och bildning. Han är som vuxna var när jag växte upp.
Så presenteras raddan med sommarvärdar i P1. Jonas Bergström på Västerbottens folkblad noterade att en vår där arbetarklassen stått i första ledet genom vårdkrisen är avsaknaden av personer med arbetaryrken i programmet total. En sjuksköterska får vara med. Det är dock fullproppat av entreprenörer som ska berätta om den hemska sprickan i nageln som 1989 förde dem in på deras sedan dess spikraka miljardkarriär och liknande. Det är förmodligen vanligare att en greve är sommarvärd än att en arbetare är det.
Syftet att ha med arbetarklassen är inte att göra pk-vänstern glad. Arbetarklassen är de flesta.
Enligt sociologen Göran Ahrne utgör den statistiska arbetarklassen ungefär 50 procent av
arbetskraften. Det gör den till den absolut största klassen och en absolut majoritet om man
lägger till arbetslösa och papperslösa och de som finns i den gråsvarta gig-ekonomin. Lägger man människors inkomster på klassrastret framträder gruppen vanliga löntagare och småföretagare som den väldiga massa på 80-90 procent av befolkningen. Människor med LO- TCO- och Saco-jobb eller små egna företag som har vanliga löner, vanliga bostäder och vanliga liv. På toppen finns en liten grupp med betydligt mer inkomster, status och makt. De som får prata i Sommar i P1.
Värdet av att ta del av vanliga människors röster handlar inte om nitisk kvotering eller
identitetspolitik, utan om att många vanliga människor har intressanta saker att berätta, trots att de inte släppt en bok eller app. Vissa erfarenheter kommer inte till tals idag. Det gör vårt offentliga samtal tråkigare och förljuget.
När medieforskarna Fredrik Stiernstedt och Peter Jakobsson 2017 studerade hur klasser var representerade i SVT visade det sig att arbetarklassen bara utgjorde fem procent av de medverkande i public service-tv. Kring rapporten växte en debatt om ifall en så sned fördelning stred mot sändningstillståndet.
Sveriges radio har nyligen antagit en strategi som uttalar att ”Jag hör din och min vardag i Sveriges Radio”. Tyvärr verkar SR strunta i sin högstämda inkluderingsstrategi. Arbetarmajoriteten kommer inte till tals i Sommar i P1.
Skulle man vilja göra något åt saken kan man alltid ringa Auto-Krister.
Jag är rätt säker på att hans berättelse om bilresan genom USA skulle förtjäna höras av fler än mig. Eller något annat de fem sex miljoner vanliga löntagare som aldrig får prata i radio har att berätta.
Under tiden väljer jag Karlavagnen i P4 istället, där får hela folket vara med.