Jag är livrädd att Trump vinner nu
De vanliga politiska naturlagarna gäller inte längre
Halva semestern gick åt att vackla mellan hopp och förtvivlan efter Joe Bidens bedrövliga debattinsats mot Donald Trump i slutet av juni. Diskussionen om hur han skulle övertalas att avgå pågick i min mobil i sommarstugan och sambon undrade: Kan du lägga bort nallen och skrubba potatis nu?
Sent en kväll när vi satt med vänner och käkade middag kom skotten mot Trump som med några centimeter höll på att släcka hans liv. Därefter Republikanernas konvent och sedan, efter många om och men, Bidens avgång och Kamala Harris och den socialdemokratiske Tim Walz fantastiska uppstigande.
För åtta år sedan var jag en av få i svensk offentlig debatt som förutsåg att Donald Trump skulle vinna valet. Jag ville det naturligtvis inte, men min magkänsla sa att människor skulle vända sig emot elitpersonen Hillary Clinton. Tyvärr fick jag rätt.
Jag litar ofta på min magkänsla. Den leder mig att lyssna på annat än det förståsigpåarna säger. Då sa de mangrant att Hillary Clinton skulle vinna. Det var mer besvärjelse än analys.
Denna gång säger min magkänsla inte någonting om hur det ska gå om exakt en månad.
Det oroar mig.
Det enda jag känner är ett svagt illamående av tanken på att Trump kan vinna. I opinionsmätningarna är det så jämnt att det ser ut att krävas målfoto.
Det borde vara omöjligt för människor att stödja denne totalnarcissist, kryptofascist och dömde brottsling som bevisligen försökt att fuska sig till ett val och därtill uppviglat ett blodigt upplopp den 6 januari 2021. Trump borde inte kunna komma tillbaka. Men runt Donald Trump har de vanliga politiska naturlagarna upphört att gälla. Han kan vinna igen.
Trump har lovat att vara diktator, men bara en dag och hintar om att utöva hämnd mot sina motståndare. Det politiska våldet osar om honom. Denne man har av Högsta domstolen förlänats med total immunitet för allt han gör i ämbetet.
Jag kan ha synpunkter på Kamala Harris rätt svaga reformprogram, eller hennes oklara krav på Israel att sluta med övervåldet mot palestinierna i Gaza. Hon är långt ifrån perfekt. Men som amerikan hade jag röstat på Harris.
Herregud, Trump är ett seriöst hot mot världsfreden och vår säkerhet i Sverige. Försvagar han NATO, vilket han lovat, och lämnar ut Ukraina, vilket ligger i korten på hans ”24-timmarslösning av kriget”, då funderar snart Putin på vilket nästa land som bör infogas i hans storryska imperium.
Republikanerna behöver förlora valet i höst och det rejält. Enda sättet att röka ut den sekt som kapat partiet är en brakförlust.
Om något talar för Harris, förutom hennes energi och att hon framstår som en normal människa, är att hon är glad. Trump är en surkart. Jag tror fortfarande gladast vinner.