Regeringen får inte trixa om minimilöner
Säg samma sak i Bryssel som i Stockholm
EU-minister Hans Dahlgren lät nästan lite förorättad i riksdagen.
Skulle inte den svenska regeringen vara tillräckligt tuffa i försvaret av den svenska arbetsmarknadsmodellen?
Rent av flata, med en statsminister och en arbetsmarknadsminister som båda kommer direkt från den fackliga verkligheten?
Om vi ska lita på Hans Dahlgren har varken arbetsmarknadens parter eller någon annan anledning att oroa sig för regeringens linje när det gäller förslaget om lagstadgade minimilöner i EU. Så varför är ändå så många just oroade?
Det enkla svaret blir att frågan är viktig.
Modellen fungerar
Den svenska modellen där fack och arbetsgivare gör upp om till exempel löner utan statlig inblandning har visat sig fungera. I alla fall hos oss och i vart fall så länge fack och arbetsgivare är något så när jämnstarka. Företagen har försvarat sin konkurrenskraft. Löntagarna har, i alla fall jämfört med löntagare i andra länder, fått reallöneökningar. Dessutom fungerar systemet utan stora störningar.
2020, ett år som innebar nya avtal för de flesta löntagare, hade Sverige inga konflikter på arbetsmarknaden.
Allt det där skulle hotas om EU inför ett system som bygger på lagar om lönerna. För arbetare i länder med väldigt svaga fack och politiker som gillar klyftor skulle minimilöner kanske vara bra. För svenska löntagare skulle det leda till katastrof när avtal och uppgörelser plötsligt ska prövas av jurister i oändliga processer.
I det här fallet måste vi tillåta oss att sätta våra egna intressen först. Löner är inte heller en fråga där EU får stifta lagar. Om detta är alla i vårt land överens.
Ett eller två budskap
Dahlgrens kränkta uppsyn handlar om något annat, nämligen om hur kraftfullt den svenska regeringen har fört fram de svenska protesterna när diplomatins dörrar stängts i Bryssel. Finns det två budskap, ett barskare för den svenska publiken och ett mer medgörligt för förhandlingsrummet?
Bland andra LO menar att länder som Danmark och Österrike är tydligare. Här nöjer man sig inte med att ifrågasätta EU:s rätt att fatta beslut som detta. I stället slår man fast att det inte finns någon sådan rätt. Och att konsekvenserna av ett beslut kan bli ödesdigra.
Nu vill man att den svenska regeringen ska vara lika tydlig, inte bara i Stockholm utan också i Bryssel.
Det borde inte bekymra Hans Dahlgren alls. Diplomater vill alltid ha utrymme att förhandla, men frågan om minimilön kan inte vara förhandlingsbar.
Förhoppningsvis kommer den juridiska prövningen fram till att det här inte är ett område där EU kan lagstifta. I så fall är problemet ur världen.
I annat fall måste Dahlgren och hans kollegor förbereda sig för att bråka. Då är tydliga besked från hemmaplan bara en fördel.