1974 pratade vi om bensinfyllda badkar
Den här gången måste vi göra rätt
Jag måste erkänna att minnena från vintern 1974 är lite diffusa. Det är ju ganska länge sedan.
Jag kommer till exempel inte ihåg att leveranserna av eldningsolja drogs ner med en fjärdedel. Men jag kommer ihåg oron över bensinransoneringen som följde på OPEC-ländernas sanktioner. Det är den senaste ransoneringen vi haft i vårt land.
Jag kommer också ihåg att människor gjorde allt de kunde för att förbereda sig. Människor hamstrade bensin i dunkar och på fat. Mina föräldrar körde en Saab. Jag förmodar att de fick hamstra tvåtaktsolja också.
Min saknade kollega Svante Lindén skrev till och med om badkar som fylldes med bensin.
I efterhand törs man nästan inte tänka på brandfaran.
Idag kostar dieseln över 28 kronor litern. Bensin kan man få för drygt 23 kronor litern. Så dyrt har det aldrig varit att tanka. Men ska vi lyssna på experterna är det långt ifrån säkert att de senaste höjningarna är de sista. Ryssland är världens näst största exportör av råolja. Stryps leveranserna därifrån kommer priset att fortsätta uppåt.
Vi måste helt enkelt använda bilen
Efterfrågan på energi är dessutom det ekonomerna kallar "oelastisk". Vi måste helt enkelt använda bilen och tanka den, oavsett priset. Högt pris på diesel eller bensin minskar inte efterfrågan på bränsle.
Det blir annat som får stå tillbaka.
Mikael Damberg har lovat politiska åtgärder för att få ner priset vid pumparna. Det kommer han bli tvungen att fixa. Ett dieselpris som rusar kommer inte bara att drabba människor i deras vardag. Det kommer att slå ut samhällsviktiga branscher som transportnäringen.
Det Damberg däremot inte kan göra är att verkligen sänka priset på råolja. I alla fall inte snabbt. Det kommer att fortsätta att stiga så länge Ryssland diskvalificerar sig själv från världshandeln.
Efter 1974 tog det nästan tio år för ekonomin att hamna i balans igen. Inflationen var skyhög, tillväxten blygsam och industrikriserna ett återkommande tema.
Det är klart att det inte får hända igen.
När EU-topparna igår förklarade att Europa nu måste klara omställningen från fossil energi i rekordfart handlar det alltså inte bara om solidaritet med Ukraina. Det är minst lika mycket självbevarelsedrift.
"Det är nu vi måste agera", sa EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i tisdags.
Enligt kommissionens planer ska behovet av rysk gas minska med två tredjedelar redan inom ett år.
Efter krisen 1974 blev det politiska svaret i alla fall i Sverige att bygga ut kärnkraften. Man kan väl säga att det fungerat så där. Energipriserna stabiliserades så småningom, men det tog tid. Och debatten om atomenergins risker har aldrig slutat.
Den här gången måste det bli rätt. I det här fallet betyder det förnybar energi som används effektivare än idag. Och det måste gå fort.
"Blixtfart" var ett ord EU-toppen Frans Timmermans använde i går.