Fattiga övergavs när smittan kom

Välbeställda hamnar ständigt först i vaccinkön

Zina Al-Dewany

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Vita fläckar. Så kallas de områden på kartan där vaccinationstäckningen varit låg. Det är fläckar som börjar bli mindre, och allt fler vaccinerar sig. Det handlar om grupper som lever i fattiga områden, och som först nu fångas upp. Men priset för senfärdigheten är att många redan drabbats av svår sjukdom och död.

Det började redan när vaccinationstiderna släpptes. I Stockholms innerstad köade äldre som fått tips av vänner eller bekanta inom sjukvården om att det plötsligt fanns tider – dessutom på gångavstånd.

Det var inget organiserat från just Region Stockholm, utan ordet fördes vidare människor emellan. Men det nådde aldrig de hårdast drabbade områdena.

Det trycktes upp uppmaningar om att vaccinera sig på olika språk i olika delar av staden. Det handlar bara om information, menade man. Men för de med redan låg tillit till myndigheter möttes de med felstavade informationsblad. Inte så förtroendeingivande, eller hur?

Fanns inga tält

Ett tydligt exempel på hur dålig koll lokala politiker har på just dessa områden utspelade sig i media. Regionrådet Anna Starbrink (L) skulle visa upp tält för testning i Ronna, Södertälje. Men när de kom dit fanns det inga tält. Samtidigt hade långt färre människor i dessa områden tillgång till just testning.

I Dagens Nyheter beskrivs hur dessa vita fläckar krymper och blir färre på kartorna. Efter riktade insatser i dessa områden i Malmö, Göteborg och Stockholm. Insatserna är inte överdrivet avancerade, utan det många tjatat om redan från början.
Förbokade tider, uppsökande verksamhet, bättre kommunikation och att finnas där människor finns. Det är så man kommit åt de vita fläckarna på kartorna.

Inga barnflickor och städare

Det är inte konstigt att det fungerar att möta människor där de är. I Stockholms innerstad var det precis så det gick till. Anhöriga som är läkare ringde och tipsade om tider, som förstås fanns på gångavstånd.

De som drabbats värst är de som inte kan arbeta hemifrån, de som sliter i utsatta yrken, och de som inte kan få ihop ”livspusslet” med varken barnflickor, RUT-avdrag och flextid.

Det sorgliga är att de områden där vi hittar flest i samhällets ekonomiska botten var de som prioriterades allra sist. Frågan är hur mångas liv och hälsa det kostat att låta dem komma sist under pandemin.