LO måste driva sin egen linje
24 maj 2012. LO-kongressen
Klockan halv två i morgon eftermiddag kommer Wanja Lundby–Wedin att öppna LO:s 27:e kongress. Det blir hennes sista, i alla fall som ordförande.
Det kommer att pratas mycket om enighet och sammanhållning från Folkets Hus talarstol under helgen. Så är det i organisationer med interna motsättningar. Även om ingen tänker erkänna det är det uppenbart att höstens konflikter om kvinnolönerna fortfarande finns kvar.
– Vi behöver en gemensam insikt om jämställda löner, sa Wanja Lundby –Wedin i går och antydde att den insikten inte kommer att finnas i alla inlägg på kongressen.
IF Metalls nye ordförande Anders Ferbe sa häromdagen till Dagens Arbete att lönebildningens möjligheter att jämna ut lönevillkoren mellan kvinnor och män ”överskattas”.
Det kan vara sådant Lundby–Wedin syftade på.
Att skapa en gemensam syn på lönebildningen kommer att bli en av den nya utökade och mansdominerade LO-ledningens stora utmaningar. Men det är inte den enda.
På sikt handlar LO-förbundens riktigt stora problem om medlemstalen. Sedan år 2000 har förbunden tillsammans tappat närmare en halv miljon medlemmar, och organisationsgraden har fallit med mer än 15 procent.
Behovet av fack ännu större
Det kan sägas att det till stor del är resultatet av regeringens politik, att det beror på att LO i högre grad än tjänstemannafacken organiserar ungdomar och att arbetsmarknaden förskjutits mot allt osäkrare anställningar. Men inget av detta spelar någon roll.
Att arbetsmarknaden har blivit otryggare och osäkrare gör bara behovet av en stark fackföreningsrörelse större.
Förändringar utanför LO-facken förklarar kanske medlemsflykten, men lösningarna måste sökas inom organisationen.
Arbetarväljare kommer aldrig att spela samma politiska vågmästarroll som tjänstemannaväljarna, och LO kommer aldrig att ha samma inflytande som TCO på borgerliga mittenpartier.
Har förlorat inflytande
Den traditionella samverkan med Socialdemokraterna är fortfarande viktig, inte minst för politiken. Politiska församlingar behöver människor med erfarenhet från arbetaryrken, både för trovärdigheten och för att besluten faktiskt blir bättre.
Men platsen i partiledningen kommer aldrig mer att ge LO det inflytande organisationen hade när regeringarna nästan alltid bara bestod av Socialdemokrater. Därför måste LO bli mycket bättre på att formulera sin egen linje, och driva den.
När gratulationer och hyllningstal klingar av vid fyratiden på måndag väntar ett stort jobb på LO-ledningen. Frågan är om uppdraget visar sig övermäktigt?