Det brådskar i lönerörelsen
Slutbudet i förhandlingarna om lönerna i industrin skulle ha kommit i fredags. Det gjorde det inte. Fack och arbetsgivare ställde in sig på att få ett bud direkt efter helgen. Det fick de inte.
Nu är beskedet att de opartiska ordförandena, parternas egna medlare, lämnar ett bud i dag. Sedan är det bråttom. Avtalet för arbetare och tjänstemän inom industrin löper ut i morgon. Sedan är det fritt fram att hota med konflikt, och trycket på de fackliga förhandlarna är hårt.
Hittills har förhandlingarna gått trögt, och arbetsgivarna har knappast velat tala om några löneökningar alls.
Sådant provocerar, inte minst när industrin beordrar övertid, vinsterna tangerar rekord och det finns chefer som höjer sina ersättningar med miljonbelopp samtidigt som färre anställda förväntas göra allt mer.
Ingen förnekar kristecknen, men det är svårt att förstå hur svenska industriarbetare räddar världen om de avstår från rimliga löneökningar.
Att Svenskt Näringsliv hotar att jobben flyttar utomlands har knappast med ekonomi att göra. Det ingår i ritualen.
Hur medlarna ska hitta en lösning återstår att se.
En punkt kunde i alla fall förhandlarna bocka av redan i går. Svensk Näringsliv och LO har träffat en överenskommelse om förbättrade villkor för bland annat förtidspensionerade och arbetsskadade.
För LO-förbunden har det varit ett villkor för att slutföra förhandlingarna.
– En grundsten i avtalsförhandlingarna, kallade Wanja Lundby-Wedin uppgörelsen i går.
Nu återstår att bygga något på den grunden.