Sverige har inte råd med urholkad vård
Tripp, trapp, trull – så faller vården omkull
Alla goda ting är tre. Förutom när det kommer till den trippelepidemi Sverige nu går igenom. Just nu härjar säsongsinfluensa, RS-virus och covid i landet. Samtidigt.
Läget är oroväckande. Redan nu är flera akutmottagningar fulla. På Södersjukhuset (SÖS) i Stockholm säger man att situationen är ansträngd. Antalet covid-patienter motsvarar nu ungefär hur det såg ut i början av pandemin. På Universitetssjukhuset i Norrland ställer man också in planerade läkarbesök, så att man kan prioritera akutpatienterna.
Många av oss nog hade hoppats – och vaccinerat oss för – att covid-pandemin skulle vara över. Men det är den inte.
Vårdskulden förlängs – igen
När sjukhusen nu fortsätter gå på knäna förlängs vårdskulden igen. Planerade operationer skjuts upp. Igen. Uttröttad och sliten personal, som fortsätter larma om orimliga arbetsförhållanden, blir ännu tröttare.
Hur länge till kan det här fortgå innan allt brakar samman?
Det vet vi inte, därför måste vi som samhälle göra vårt yttersta för att hjälpa till. Och ännu mer än vad vi tidigare gjort.
De som har förmånen att kunna arbeta hemma nu bör göra det. Det ligger också på oss som medmänniskor att ta sista vaccinsprutan. Detsamma gäller de som har förmånen att kunna vaccinera sig mot influensa.
Men det krävs även mer än så. En trasig vård kan inte enbart lösas genom medborgares välvilja. Det krävs också politik. En långsiktig och hållbar sådan.
Sveriges ekonomi är ansträngd – det vet alla som tänt en lampa det senaste halvåret. I en sådan situation gäller det att tänka långsiktigt och prioritera medborgarnas hälsa. Därför är det en katastrof att regeringen nu gjort motsatsen.
Alla har inte buffert
Trots att Kristerssons Tidölag satsar på riktade insatser, minskade budgeten till vården överlag. Det tvingar sjukhus att använda sina sparade medel. Till tidningen Vårdfokus säger Akademiska sjukhuset i Uppsala att de nu tvingas använda sig av sin buffert för kommande år.
Men alla sjukhus har inte sparade medel att ta till. I Region Västernorrland finns ingen sådan buffert. Där har personalbrist, överbelastning och vårdköer lett till att patienter dött.
Kanske är det dags för en vårdöverenskommelse? För så här kan det inte fortsätta. Sjukhusen kan inte gå på knäna länge till – förr eller senare kommer benen ramla av.
Och då rämnar allt.