Lars Trägårdh verkar tro att han utsetts till kung
Sveriges kulturkanon är en konservativ hoppborg
Lars Trägårdh, 71 år, är regeringens utredare av en svensk kulturkanon, i praktiken en förteckning på statligt godkänd svensk kultur.
Det finns en kommitté också. Som med något undantag är hämtad från den borgerliga sfären.
”Inte så lite fräckt har regeringen alltså satt ett konservativt filter på den svenska kulturkanonen.” konstaterade Lotta Ilona Häyrynen i ETC träffande när den utsågs.
Riktigt hur konservativt detta filter är har blivit allt tydligare för varje intervju som Lars Trägårdh låter göra.
Den senaste, idag i DN, handlar om varför han i praktiken försökt slänga ut Sveriges nationella minoriteter ur arbetet.
Sverige har ett urfolk, samerna, och flera nationella minoriteter som tornedalingar och Sverigefinländare. Deras rättigheter är bland annat reglerade i svensk lag och i internationella konventioner som Sverige har skrivit under.
Men Lars Trägårdh står över sådant.
Först bjöd han in deras representanter till ett ”rundabordssamtal”. Vissa reste över halva landet i tron att de skulle få möjlighet att göra sin röst hörd. Men mötet verkar mest ha gått ut på att Lars Trägårdh förklarade varför han inte ville ha dem där.
– Jag sa väl nånting dumt till dem, i stil med att jag är mer intresserad av intelligenta individer än representanter för olika intressen, förklarar han själv för DN.
Från början sades det att en svensk kulturkanon ska samla människor i Sverige, att skapa något gemensamt. Lars Trägårdh verkar göra sitt bästa för att sabotera varje sådan möjlighet.
Högern får gärna ha sitt ”konservativa filter” när de betraktar kulturen i Sverige, men varför försöka blanda in oss andra i det? Det blir allt svårare att förstå.
Svenska staten har genom historien inte behandlat varken samer eller nationella minoriteter särskilt väl. På senare år har man genom flera vitböcker försökt gå igenom historien och ta ansvar för det förtryck som utövats.
2021 bad Svenska kyrkan, som tidigare var statskyrka, det samiska folket om förlåtelse.
I delar av landet är minoriteters rättigheter fortfarande politiskt sprängstoff.
Uttalanden som att Lars Trägårdh säger sig vara ”mer intresserad av intelligenta individer” är i sak urbota korkade. Men de är också farliga eftersom Lars Trägårdhs uppdrag är att dra upp nya gränslinjer för statens syn på svensk kultur.
– Han säger indirekt att vi inte är intelligenta. Om det fortsätter så här, så hoppas jag att en svensk kulturkanon aldrig kommer att användas, säger Annette Kohkoinen vid Svenska tornedalingars riksförbund-Tornionlaaksolaiset, till DN.
Det är en rimlig slutsats. Sveriges kulturkanon framstår allt mer som ett storsvenskt lekland där konservativa farbröder ska berätta för alla andra vad som är ”Sverige”.
En slags konservativ hoppborg.
Men Lars Trägårdh kör på. Enligt DN är han just nu i Nederländerna för att lära sig hur de har arbetat med sin kulturkanon. En berest man.
I augusti nästa år ska utredningen vara färdig. Då får vi veta hur liten skaran som finns kvar i arbetet är. För problemet med Lars Trägårdh stil är naturligtvis att slutprodukten helt kommer att sakna legitimitet.
Hans verkliga uppdrag är ju att samla idéer och lyssna. Han är statlig utredare.
Inte kung.