Trump blev upplärd av en mobbare och fegis
Därför accepterar han inte en förlust
Jag är på Dramaten för att se ”Kung Lear”. Peter Andersson spelar den åldrade kungen som vill dra sig tillbaka och dela upp kungariket mellan sina tre döttrar. Han har lärt dem att kriga, döda och härska. Nu kräver han att de ska visa kärlek, vördnad och respekt. Det går... sådär.
Peter Andersson ser ut som patriarken Logan i HBO-serien ”Succession”. Även den handlar om en dominant fader som vägrar släppa taget och låter sina barn strida om att ta över hans medieimperium.
Men plötsligt går brandlarmet på Dramaten och vi tvingas utrymma salen. En sprinkler har sprungit läck. Veckan innan hände något liknande, då utbröt en mindre brand och föreställningen avbröts.
Ligger det en förbannelse över Shakespears berömda verk, funderar vi huttrande på utanför Dramaten.
Dagen efter ser jag den svenske regissören Ali Abbasis spelfilm ”The Apprentice”, ”Lärlingen”, som får biopremiär nästa fredag. Den skildrar en ung Donald Trump som formades i 1970- och 80-talets New York. Trots filmens minst sagt monumentala huvudperson är det en annan karaktär som är intressantast – advokaten Roy Cohns.
Det är känt sedan tidigare vilket inflytande den verklige Cohns hade på Trump. Han var en skrupelfri fixare som lärde sin adept att det finns två typer av personer – ”mördare” eller förlorare. En mördare är att vara en vinnare. Någon som aldrig accepterar en motgång eller förlust. Som vet att det inte finns en sanning med stort S, bara den egna. Och för att få ut sin sanning, förklarade Cohns, ska du utnyttja medierna.
Roy Cohns var jude och homosexuell men talade nedsättande om båda grupperna. Trots att han dog i sviterna av AIDS förnekade han sin sjukdom in i det sista. På det stora AIDS-monumentet i San Fransisco, med namnskyltar över alla som gått bort i sjukdomen, står det: ”Roy Cohns: mobbare, fegis och offer”.
Hans historia är bottenlöst mörk. Och han skapade Donald Trump. En sorts fadersfigur som intalade sin lärling att han kunde bli vad som helst. Till och med president.
När Trump blivit kung över New York genom att inte sky några medel är Cohn döende. I filmen skildras ett slags fadersmord. Trump tar avstånd och känner äckel inför sin mentors sjukdom och svaghet.
Vad som är sant eller fiktion i ”The Apprentice” är svårt att veta. Det är regissörens sanning. Roy Cohn är en Kung Lear som uppfostrar en ”mördare” och fåfängt tror att han själv ska klara sig undan.
Att det är skådespelaren Jeremy Strong – känd som den äldste och mest stridslystne sonen Kendall i Succession – som spelar Roy Cohns ser ut som en tanke.
I nästa vecka får jag ett nytt försök att se hela ”Kung Lear”. Men hur slutar sagan om Donald Trump? Kanske med att han får höra sina kända slagord från realityserien med samma namn som filmen, ”The Apprentice”: Du får sparken!
Ibland överträffar trots allt verkligheten dikten.