Europa måste sätta Israel under press

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vita husets säkerhetspolitiska rådgivare Condoleeza Rice kritiserade nyligen Israels planer på att bygga tusen nya bostäder åt bosättarna på Västbanken. Det strider mot färdplanen för fred, sa Rice.

Från palestinskt håll oroar man sig dock för att USA än en gång svänger bort från färdplanen. I våras lät George W Bush förstå att 1967 års gränser inte längre skulle gälla. Den israeliske premiärministern fick stöd för sin ensidiga så kallade fredsplan som tycks gå ut på ett tillbakadragande från Gaza men i gengäld en fortsatt ockupation och uppstyckning av Västbanken.

Och i helgen kom nya signaler från Washington om att USA trots allt skulle acceptera fler bosättare bara de håller sig inom befintliga bosättningar. Sharon får som vanligt göra som han vill.

Inrikespolitiskt har han dock problem. Sharons regeringskoalition faller ihop. Förra veckan sa hans parti, likud, nej till en eventuell koalition med arbetarpartiet. Nyval rycker närmare.

Arbetarpartiets Shimon Peres tycks dock mer intresserad av regeringsmakten än av en rättvis fred. I stället för att mobilisera mot Sharon och utmejsla ett alternativ till hans förödande politik fortsätter Peres att tala om en eventuell regeringskoalition med likud. Av arbetarpartiet finns snart inte mycket mer kvar än den åldrande partiledaren.

– EU är vårt enda hopp just nu, sa palestinier jag träffade under min resa på Västbanken i våras.

EU är faktiskt Israels största handelspartner. Mellan 30 och 40 procent av Israels export går till Europa.

Därför är det glädjande att handelsavtalet mellan Israel och EU äntligen görs om. EU-kommissionen tvingar Israel att ursprungsmärka alla produkter. Varor som kommer från bosättarområden på ockuperad mark kommer inte längre att lyda under det förmånliga handelsavtalet.

Nästa steg vore att införa handelsbojkott mot bosättarprodukter.

Amira Hass, den modiga israeliska journalisten som tilldelades Anna Lindh-priset i juni, har vid upprepade tillfällen föreslagit en kultur- och forskarbojkott från Europa gentemot Israel.

Något måste göras och just nu är det bara Europa som kan agera. USA är fullt upptaget med presidentval och Irakkrig.

Haagdomstolen har tydligt uttalat att den mur som Israel bygger på ockuperad mark strider mot folkrätten. Ändå fortsätter murbygget. Åtskilliga FN-resolutioner har tagits genom åren som fördömer den israeliska ockupationen av Västbanken och Gaza. Ändå fortsätter den.

Bortom alla färdplaner och vackra politiska deklarationer måste vi se det som dagligen sker på marken.

I våras reste jag till den intressanta palestinska staden Hebron, där Abraham en gång köpte en grav till sig och sin hustru Sara. De mest militanta och extremistiska bosättarna huserar där.

Jag besökte Hebron Rehabilitation Centre, HRC, en organisation som restaurerar hus i Hebrons Gamla stan, av sociala och kulturhistoriska skäl.

– Det handlar om att ge människor modet att komma tillbaka och bo här i Hebron, förklarade chefen för HRC och visade stolt upp de nyrestaurerade husen.

Byggandet är palestiniernas sätt att bevara hoppet om en framtid.

Häromdagen fick jag ett mejl med bilder på israeliska schaktmaskiner som nu river husen i Hebrons tusenåriga stadsdelar.

Ockupationen är inte bara en mänsklig

katastrof utan också en kulturell.

Helle Klein