Kinberg Batra kan inte charma Israel

Anna Kinberg Batra, partiledare Moderaterna

Det ska fan vara svensk oppositions­politiker, i alla fall i Israel. Just nu befinner sig Anna Kinberg ­Batra i Mellanöstern. En strategisk resa, och väl förbered. Före mötet med premiär­minister Netanyahu förklarade moderatledaren att hon ville förbättra ­relationen mellan Israel och Sverige.

Det är inte en ambition hon har ­gripit ur luften. Konflikten mellan Israel och Palestina engagerar många svenskar, och ingen ­annan utrikespolitisk fråga skapar så starka känslor. Och starka känslor är inte så lätta att förena med en bild av statsmannaskap.

Hoppades säkert på pluspoäng

Ingen blir statsminister på grund av sin förmåga att hantera utrikespolitiken, men den som inte klarar av relationen till andra länder kan diskvalificera sig själv.

Moderaternas strateger hoppades ­säkert att resan skulle ge Anna Kinberg Batra pluspoäng på ­utrikesminister Margot Wallström, som bannlysts av regeringen i Jerusalem. Samtidigt kan naturligtvis inte en svensk topp­politiker kasta rim och ­reson eller internationell rätt överbord. Sådant får liberala riksdagsledamöter och unga krist­demokrater ägna sig åt.

Bästa betyg

Alltså måste Kinberg Batra försöka ­förklara att Sverige, oavsett regering, kommer att fortsätta att argumentera för en tvåstatslösning. Och att bosättningar och övervåld är ett hinder för en förhandlingslösning. Det togs inte väl emot. ”En besvikelse” summerade en högt uppsatt ­israelisk tjänsteman moderat­ledarens prestationer under besöket. Kanske det bästa betyg en svensk ­politiker kan få av en regering vars politik innebär fortsatt ockupation och nya bosättningar. Det är nämligen den ­politiken som står ­i vägen för fred. Och det är den politiken – inte den svenska ­regeringen – som står ­i vägen för ett bättre förhållande mellan Israel och Sverige.