Klimatet och välfärden hör ihop, dumbommar
Den som har en lön som går att leva på har större möjligheter att köpa ekologisk mat och klimatvänliga produkter. Den som är trygg i sin anställning kan planera framåt och köpa en bil som är bättre för miljön, trots att den är dyrare. På så sätt hör klimat, klass och välfärd ihop.
Den som vet att tågen kommer fram i tid kan välja bort flyget mellan Malmö och Stockholm. Den som vet att det går tillräckligt med bussar till hembygden kan ställa bilen. Arbetsgivare som kan söka stöd ur offentliga omställningsfonder har möjlighet att göra Sverige världsledande i grön produktion. Klimathotet kräver gemensamma samhällsinvesteringar.
Samtidigt går högern till val på att lagstadga lägre löner för vissa grupper, luckra upp anställningstryggheten och göra stora skattesänkningar. Det skulle göra det svårare för människor att leva klimatsmart.
Skyttedals utspel visar hur fel det kan bli
"It's the economy, stupid", är en bevingad fras som ska ha myntats av Bill Clintons kampanjrådgivare för att rikta fokus mot arbetande folks levnadsförhållanden i presidentvalet 1992. Mantrat gäller även för att lyckas med den gröna omställningen – den handlar om människors ekonomiska förutsättningar och politikens vilja att avsätta de resurser som krävs. Klimatet och välfärden hör ihop, dumbommar.
Marknadskrafterna har gång på gång visat sig otillräckliga i mötet med klimathotet. Därför saknar högern svar. Sara Skyttedals (KD) märkliga utspel i vintras om att vi borde flyga mer för att sponsra flygbolagens möjligheter att teknikutveckla visar precis hur fel marknadsorienteringen kan leda.
S mäktar inte med klimatfrågorna
Det är också problematiskt att samtalet om klimatet ofta fastnar i individuell moral vid konsumtionsval. Den senaste veckans fokus på vilken sorts bil Mp-politikerna äger är ett typexempel på detta. Alla behöver självklart se över sina livsstilar för att minska sina klimatavtryck. Och visst kan man tycka att miljöpartister ska leva som de lär. Men klimatpolitikens roll är främst att gå före och skapa rätt förutsättningar.
Inte bara för en urban medelklass, utan för hela Sverige.
Det kommer att kosta. Det går inte att skattesänka sig till en grön samhällsstruktur – lösningarna finns till vänster. Det är hög tid för de rödgröna att visa det.
Miljöpartiet har länge burit klimatpolitiken framåt, men när det kommer till de här perspektiven väger de många gånger för tunt. Frågor om välfärd kommer ofta i andra hand. Klassbegreppet vill de gärna inte ta i.
I slutändan är det nog Socialdemokraterna som skulle kunna driva igenom en mer investeringsdriven klimatpolitik. Men partiet mäktar inte med frågorna just nu. Det har de inte gjort sedan Göran Perssons idéer om det gröna folkhemmet. Det är förödande, såväl för klimatet som för socialdemokratin.