Slakten av AF är mest Centerns fel
Argast är huvudarkitekten själv
I förmiddags presenterade Magdalena Andersson regeringens utsikter för den svenska ekonomin.
Den bild som hon lade upp på sin Facebook-sida med sig själv i solglasögon och texten "Den nya prognosen för Sveriges statsfinanser är väldigt ljus" från 2016 känns inte lika aktuell i dag.
Visserligen står svensk ekonomi fortfarande stark. Sysselsättningen är hög och statsskulden den lägsta på över fyrtio år. Men finansministern sänker nu tillväxtprognosen och bedömer att arbetslösheten kommer att öka något under nästa år.
Den svenska ekonomin håller alltså på att bromsa in. Samtidigt står Arbetsförmedlingen (AF) för en historisk nedrustning. I värsta fall kan det blåsa upp till en perfekt storm.
Arbetsförmedlingen bommar igen
Arbetsförmedlingens förslag att lägga ned 132 av 242 arbetsförmedlingskontor och varsla 4 500 anställda har skakat svenska kommuner. Tusentals svenskar berörs av beslutet, men allra värst kommer de som redan har svårast att få ett jobb att drabbas.
Hur hamnade vi här? Det började med Moderaternas och Kristdemokraternas servettbudget som stöttades av SD och släpptes fram av C och L i höstas. Bland mycket innehöll den en nedskärning på 3,6 miljarder på arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Nästa steg var Januariavtalet. När överenskommelsen mellan de två rödgröna regeringspartierna och Centerpartiet och Liberalerna blev klar utgjorde en privatisering av Arbetsförmedlingen en av avtalets 73 punkter. Kravet kom från Centern, som vill att myndigheten ska "reformeras i grunden" och till stor del ersätta den statliga tjänsten med fristående aktörer.
Alla som minns Alliansregeringens satsningar på jobbcoacher, jobblotsar och Fas 3-system vet att privatiseringsexperimentet förskräcker. Arbetsförmedlandet förvandlades snabbt till rena lustgården för charlataner, fifflare och kriminella.
Vara ett vakande öga
Nu ska Arbetsförmedlingen förvisso få finnas kvar, enligt januariöverenskommelsen, men myndighetens fokus ska ligga på att vara en kontrollfunktion som håller arbetssökande och de privata jobbförmedlarna i schack.
Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg har tagit den sakpolitiska överenskommelsen på orden. Kanske lite väl ivrigt och bokstavligt kan man kanske tycka. Regeringen och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) verkar tycka att han kunde ha väntat med den brutala omställningen av Arbetsförmedlingen till dess att vårbudgeten var presenterad åtminstone.
Men till Sjöbergs försvar är budskapet i Januariavtalet kristallklart.
Förskjuter ansvaret
Centerpartiet och Liberalerna försöker frånsäga sig allt ansvar för den kaotiska situationen. Argast av dem alla är Centerns talesperson i arbetsmarknadsfrågor, Martin Ådahl, som är själva huvudarkitekten bakom slakten av Arbetsförmedlingen! Nu försöker han i stället skjuta över ansvaret på Mikael Sjöberg, som egentligen bara varit en lydig – och måhända lite väl nitisk – soldat.
I vårbudgeten vill regeringen skjuta till 340 miljoner på arbetsmarknadsåtgärder. Det kan ses som ett liten stötdämpare för kommuner som drabbas hårt av högerns nyckfulla nedskärningspolitik. Satsningen illustrerar också varför vi faktiskt behöver en statlig Arbetsförmedling.