Anders Borg står i vägen
Så kom den då, dagen när landets finansminister – som annars helst framträder som tv-expert – skulle stå i talarstolen som en vanlig man.
Med ovanlig känsla för tajmning lyckades riksdagens kammarkansli trycka in en debatt om eurokrisen i en liten lucka i finansministerns krismötesschema.
Vänsterpartiet – som begärt debatten – företräddes av partiledaren Lars Ohly. Ett sätt att understryka ämnets betydelse, eller ett inslag i den interna striden om partiledarposten?
Hur som helst inledde Ohly debatten med att begära en ursäkt av Borg och andra som för åtta år sedan uppmanade svenska folket att rösta ja till euron.
Någon sådan ursäkt fick han naturligtvis inte. Och kanske inte så värst mycket klarhet om framtiden för euron, eller för den svenska ekonomin, heller.
Finansminister Borg hade med sig finansmarknadsminister Peter Norman, och tre tumregler.
Statens finanser ska vara starka. Politiken ska gynna tillväxten, och bankerna hållas i strama tyglar. Det gäller både i världen och i Europa, men mest i Sverige.
– Vi i Sverige har infört en stabilitetsavgift. Obama och andra har följt efter, sa Borg med sedvanlig ödmjukhet.
Sedan pratade han om ”skyddsvallar” kring den svenska ekonomin.
Däremot vill finansministern inte ha någon europeisk skatt på finansiella transaktioner. Absolut inte.
Kanske var just det det mest konkreta besked som kom ut ur debatten. Just nu står den svenska regeringen i vägen för en växande opinion i Europa som anser att spekulation och finansiellt trixande borde beskattas.
Då klingar det tomt när Borg här hemma tar varje tillfälle att läxa upp bankerna.