Dags att på allvar tänka bort oljan
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-04
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
4 JUNI 2010. Oljekatastrofens följder
Nu inleds en brottsutredning kring oljekatastrofen i Mexikanska golfen. USA:s justitieminister Eric Holder vill gärna ge den ett skimmer av handlingskraft. Men oljan fortsätter att pumpa ut i havet med en dödlig kraft – hittills omkring hundra miljoner liter – för de ekosystem som drabbas. Och oavsett hur ”kraftfullt” Holder tror sig kunna agera kommer BP:s haveri att slå hårt både mot administrationen och det enorma amerikanska energiberoendet.
Trängs från två håll
Sanningen är att Barack Obama trängs från två håll när det gäller oljan. Det är inte bara djuphavsborrningarna som fått sig en knäck. Även Israels strypgrepp om Gaza och nya spänningar i Mellanösternregionen, som den israeliska militärens övervåld mot Ship-to-Gazakonvojen mycket väl kan ge upphov till, minskar oljetillgången i USA.
I det förra fallet handlar det om att Obamas klartecken nyligen till prospektering av så kallade kustnära oljeborrning kan komma att omprövas. I det senare fallet gäller det, som alltid vid oro kring Persiska viken, att priset på råolja stiger brant samtidigt som utvinningen minskar.
Till saken hör att USA:s närmaste allierade i Mellanöstern, Saudiarabien, troligen minskar sin export som en följd av växande egna oljebehov.
Kranarna skruvas åt
För Obama är konsekvenserna lika uppenbara som ödesdigra. De utländska oljekranarna skruvas åt och det är osäkert om det finns någon amerikansk produktion som kan kompensera bortfallet. I dag svarar importen för drygt hälften av amerikanernas oljekonsumtion. Obamas löfte om att göra USA oberoende av importerad olja inom en tioårsperiod kan plötsligt få en helt ny innebörd.
Oljan inget att räkna med
Ingen verkar i nuläget helt kunna överblicka följderna av den läcka som plattformen Deepwater Horizon lämnat efter sig utanför den amerikanska södern. Ingen kan ens ge besked om och när flödet nere på femtonhundra meters djup ska gå att hejda. Det enda som står klart att det är en miljökatastrof av närmast ofattbara mått.
Ingen vet heller med säkerhet hur länge till oljan är en energiresurs att räkna med. Nya fält öppnas förvisso, som i Kanada, men det är en dyr och ifrågasatt och osäker produktion. Världen närmar sig oundvikligen den punkt när produktionen inte längre kan möta efterfrågan.
Skall man tala om oljekris och om ett tillfälle när det är rätt att på allvar slå in på en väg bort från beroendet så är det nu. Just nu.
KA