Inte latmaskarna som är problemet
De yngsta på svensk arbetsmarknad är de som har svårast att få ett arbete. Det är också de, som när de väl får ett arbete, mår allra sämst på jobbet.
Detta visar en ny jobbhälsobarometer från Sveriges Företagshälsor.
Jämfört med äldre anställda vantrivs löntagare mellan 20–30 år med sina jobb.
De är oftare missnöjda med sina anställningsformer, de är oftare sjukskrivna, oftare missnöjda med den fysiska arbetsmiljön och känner mer psykiskt obehag inför att faktiskt gå till jobbet.
Beror det på att unga är lättingar och latmaskar som egentligen inte vill arbeta?
Knappast.
Provjobbar gratis
I veckan kunde SVT:s ”Uppdrag granskning” berätta om hur unga människors arbetsvillkor ser ut i dag.
Där fick vi bland annat stifta bekantskap med Jannicke som haft ”behovsanställning” på en restaurang i Umeå. Hon hade inga fasta arbetstider, hennes lön var för låg, hon fick ingen övertidsersättning och hon fick ”böta” till arbetsgivaren om hon pratade om sitt jobb, eller om myndigheterna hade synpunkter på hygienen på restaurangen.
Hennes fall är inte unikt.
I programmet vittnar rader av personer om hur illa de behandlas i arbetslivet. Det berättas om gratis provjobb, straffavgifter om man gör fel, stopp för att gå på toaletten, att utan förvarning bli hemskickad utan lön och löneavdrag om man pratar om sitt arbete med media.
Att det ser ut så här har förstås sina orsaker.
Arbetar utan avtal
Arbetsgivare har slimmat sina organisationer, politikerna har möjliggjort fler otrygga anställningar och avlövat arbetsmiljöarbetet.
Enligt professor Anders Kjellberg, som intervjuades i ”Uppdrag Granskning”, arbetar ungefär 450 000 svenskar på arbetsplatser där avtal om löner och villkor helt saknas.
Här, i den grundläggande förändringen av svensk arbetsmarknad, ser vi det stora problemet.
Det är här – inte i att unga blivit latare – arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har sin riktigt stora utmaning.