De är fångar i sitt hemland
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon är bekymrad över situationen på den koreanska halvön, och han är inte ensam. I en spänd situation kan allt hända, oavsett avsikter.
Kärnvapenhot är, med generalsekreterarens ord, ingen lek.
Regimen i Nordkorea har hotat med massivt kärnvapenkrig, återstartat kärnkraftsreaktorer som stängts efter internationella överenskommelser och förklarat att den diplomatiska kårens säkerhet inte kan garanteras.
Jagare till farvattnet i Korea
I Sydkorea har den nyvalde presidenten Park Geun-hye lovat att svara på varje millitär provokation, och Washington har beordrat jagare - möjligen kärnvapenbestyckade - till farvattnen utanför Korea.
Trots det är kanske inte risken för ett fullt krig eller en omedelbar kärnvapenkonflikt Koreahalvöns största problem. Den nordkoreanska regimen har hotat omvärlden tidigare, och kommer säkert att göra det igen.
Det grundläggande problemet är det politiska förtrycket och den allt mer ohållbara ekonomiska situationen i Nordkorea.
Befolkningen sitter i fångläger
I det slutna landet hålls hundratusentals människor i fångläger. Censuren är i det närmaste total, liksom armodet. Trots internationellt bistånd tvingas befolkningen till återkommande svält.
Med sina hot bedriver regimen i Pyongyang utpressning mot omvärlden, men det är den egna befolkningen som hålls som gisslan.
Krisen på den koreanska halvön kan inte lösas med ytterligare militär upptrappning. Omvärlden måste - trots allt - söka nya vägar till dialog med regimen, inte minst för att inte skapa ytterligare lidande för befolkningen.