Det syriska upproret handlar om barnen
Det går att beskriva situationen i Syrien på många sätt. Som en kris, som en konflikt eller som ett inbördeskrig. Men frågan är om inte massaker är det ord som bäst beskriver den syriska regimens svar på människors krav på frihet.
Demonstranter har mördats, fängslade har torterats och hela bostadsområden har isolerats och lagts under artillerield. För veckor i sträck.
Fredsplanerna har lanserats, och misslyckats. Det diplomatiska läget är låst och FN handlingsförlamat.
De döda räknas i tusental. Flyktingarna i tiotusental.
Så har rubrikerna sett ut sedan i över ett år nu. Nya rapporter om våld och död. I går skadade en vägbomb sex soldater i den norske FN-generalen Robert Mood konvoj.
Till sist finns risken att rubrikerna smälter samman, och försvinner.
Men vi kan inte låta våldet i Syrien försvinna ur vårt synfält. Det handlar nämligen om framtiden, om barn och unga.
Upproret startade i mars förra året med en demonstration mot att 14 ungdomar arresterats och torterats. Deras brott?
De hade skrivit den arabiska vårens slagord: "Folket kräver att regimen avgår" på en vägg. Ett rop på en annan framtid, just för de unga.
Sedan dess pågår upproret. Det handlar om framtiden och om de unga. Men det är också de unga och barnen som drabbas hårdas - och mest orättvist - av våldet.
Det är därför Syriens barn behöver en timme av vårt arbete.
Men det är också det som gör att vi inte får glömma konflikten eller sluta ställa kraven på ett slut på våldet. Ett slut på massakern.