Östros bör anta skatteutmaningen
Som en oroande prognos för de kommande dagarnas väder. Så lät gårdagens riksdagsdebatt om årets vårproposition.
Finansminister Anders Borg (m) skymtade mörka moln på den ekonomiska himlen. Socialdemokraten Thomas Östros varna-de för att högkonjunkturens medvind skulle sluta blåsa medan kristdemokraten Stefan Atterfall fruktade stormar på finansmarknadens oceaner, även om han förtröstansfullt räknade med ett stilla skvalpande för svensk del.
Stormar, moln och motvind. Det låter som oväder, och finansdepartementet har fått skriva ner den svenska ekonomins framtid. Tillväxten blir mindre, sysselsättningen ökar långsammare och arbetslösheten blir större. Medan finansministern för ett halvår sedan oroade sig för överhettning försökte han i går parera en avmattning.
En internationell inbromsning, menade Anders Borg. Regeringspolitiken som slår igenom, antydde Thomas Östros.
Det tillhör manus.
Ändå belyste gårdagens debatt att förutsättningarna faktiskt förändrats. Det politiska samtalet kommer att handla om ekonomi och jobb, och om en försvagad konjunktur.
Det talar inte bara till Anders Borgs nackdel. Han får lättare att förena utlovade skattesänkningar med ansvaret för ekonomin i stort.
På ett annat plan blir det däremot tyngre för Anders Borg om konjunkturen viker. Då skulle nämligen de fulla effekterna av den omfördelning det senaste årets politik inneburit bli synlig.
En ekonom skulle säga att Sverige avskaffat många av de automatiska stabilisatorer som tidigare dämpat svängningar.
När över 400 000 människor lämnat a-kassorna bara under det gångna året, och när villkoren i sjukförsäkring hårdnat, riskerar arbetslösheten att visa sig i ett nytt slags fattigdom. Och i stigande socialbidragskostnader för kommunerna.
Samtidigt gjorde Anders Borg igår klart att en långsammare ekonomisk utveckling kommer att mötas med nya skattesänkningar för dem som har jobb. Det kan öka konsumtionen, men framför allt klyftorna.
Enligt känt mönster begärde de borgerliga partiernas företrädare igår besked av oppositionen. Vad är alternativet, frågade centerns Roger Tiefensee och folkpartiets Johan Pehrsson. Blir det en skattechock, undrade Anders Borg.
Thomas Östros tog knappast upp handsken. I valet mellan välfärd och skatter lovade han att försvara välfärden, men försäkrade samtidigt att inte ta ut en krona ”mer än nödvändigt”.
Varför inte säga som det är, att det krävs höga skatter om både trygghetssystemen och den offentliga välfärden ska försvaras. Högre skatter än idag, och mycket högre skatter än regeringen tänker lämna efter sig om två och ett halvt år.
Människor förstår nämligen sammanhang.
Ta utmaningen och börja förklara redan nu, Thomas Östros.