A-förmedlingen måste lyssna på arbetsgivarna

Å ena sidan är Arbetsförmedlingen regeringens mest omhuldade myndighet.

Arbetsförmedlingen har fått uppdragen att kontrollera och trycka dit de arbetslösa, att hålla sjuka borta från sjukförsäkringen och att sköta ­integrationen av flyktingar. Bland mycket annat.

Å andra sidan har det inte gått speciellt bra.

Arbetsförmedlingen hamnar i botten när svenska folkets förtroende för myndig­heter och institutioner ska mätas.

Personalen litar inte på sin ledning. Det visar både fackets och myndig­hetens personalundersökningar.

Arbetsgivarna håller på att ge upp, i alla fall enligt Svenskt Näringsliv. Mindre än hälften av företagen säger i dag att de använder Arbetsförmedlingens tjänster.

Så där skulle vi kunna fortsätta. Arbetsförmedlingen har blivit ett samhälls­p­roblem.

Det är alltså inte konstigt att Stefan Löfven som oppositionsledare är kritisk. I går presenterade han tillsammans med Ylva Johansson en social­demokratisk tiopunktsplan för en fungerande Arbetsförmedling.

Många av förslagen känns igen. ­Utbildningskontrakt för unga, av­skaffande av Fas 3 och mindre regelkrångel är några exempel. Socialdemokraterna ­föreslår mer utbildning, mer samordning och bättre samarbete med andra ”aktörer”.

Men framför allt handlade gårdagens utspel om att byta perspektiv. Arbetsförmedlingen måste åter få uppgiften att förmedla jobb, och ska det fungera ­måste arbetsgivarnas behov stå i centrum. Det är trots allt de som ska anställa.

Det skiftet skulle kunna få betydelse, på riktigt.

Arbetsförmedling är förstås inte ­svaret på frågan hur massarbetslös­heten ska bekämpas. Men utan en ­gemensam och fungerande arbets­förmedling kommer ingen arbetsmarknadspolitik i världen att fungera.

Följ ämnen i artikeln