Borg lanserar sig som statsminister
I morgon bitti håller statsminister Fredrik Reinfeldt tal inför sina partikamrater i Karlstad.
Inför talet är det många som spekulerat i att det skulle kunna vara ett av Reinfeldts sista. Så många att statsministern kände sig tvingad att dementera rykten om sin snara avgång på mötet i Maramö.
Kanske menar Reinfeldt allvar. Kanske tänker han verkligen leda sitt parti genom valet om ett drygt år, men det är faktiskt inte konstigt att ryktena går.
Lanseringskampanj
För trots att också Anders Borg i dag försäkrade att han inte vill ha Reinfeldts jobb är det svårt att tolka finansministerns energiska aktivitet den senaste tiden som något annat än en lanseringskampanj.
Borg har inte bara synts i vimlet på den svenska melodifestivalsfinalen. Han har framför allt gjort utspel i de mest skiftande politiska frågor, och inte sällan plattat till moderaternas allianskollegor så att det stått härliga till.
När Fredrik Reinfeldt i går skulle presentera partiets syn på jobb och ekonomi fanns Anders Borg förstås vid hans sida. De flesta uppfattade nog också finansministern som den verkliga avsändaren bakom beskeden att värnskatten blir kvar men att jobbskatteavdragen fortsätter.
En passning till Lööf
Det var en passning till Annie Lööf och till Svenskt Näringsliv.
Det var det också när Borg struntade i kritiken mot att låta Skatteverket kräva in uppgifter om lön från företagen varje månad.
I går passade Borg också på att upprepa att a-kassan inte kommer att bli obligatorisk. Det innebär visserligen att ett gammalt folkpartikrav skjuts åt sidan, men är å andra sidan ingen nyhet.
Nytt var det däremot när Borg i förra veckan slog fast att skolan misslyckas med att ta emot nyanlända elever. Tydligare kunde knappast en tillrättavisning av Jan Björklund uttryckas.
Anders Borg har dessutom haft synpunkter på bostadspolitiken som är Kristdemokraternas område, på jobbpakt och korttidsarbete som är Hillevi Engströms ansvar och på det italienska valet som väl borde vara Carl Bildt område.
För att bara nämna några saker som fångat finansministerns uppmärksamhet den senaste tiden.
Anders Borg uppträder kort sagt som om han ledde regeringen, och kanske är det också precis så det är.
Frågan är väl om det inte vore lika bra att säga det högt?