Allmänintresset blev lönerörelsens vinnare
Det är ingen hemlighet att det har varit viktigt för de fackliga löneförhandlarna inom industrin att få till löneökningar på 3 procent.
Nu löste man saken genom att trixa lite med avtalsperioden. Lönerna för de industrianställda höjs med 3 procent, eller i genomsnitt 730 kronor.
Eftersom avtalet löper på 14 månader betyder det en löneökningstakt på 2,6 procent.
En delseger
Det blev ingen seger för arbetsgivarna, som i årets avtalsrörelse försökt skruva ner redan låga förväntningar. Det blev kanske inte heller någon seger för facken, som för några månader sedan talade om ”pay-back”.
Däremot är avtalet en delseger för det svenska sättet att bestämma löner. Uppgörelsen betyder att reallönerna skyddas, och att industrins konkurrenskraft bevaras.
”Inga alternativ”
Enligt industrins fackliga organisationer sätter gårdagens uppgörelse märket för de avtal som väntar under våren.
– Det finns inga alternativ, sa Stefan Löfven i går.
LO-styrelsen har också uppmanat facken inom industrin att skriva på. Men om det också betyder att andra fack kommer att acceptera nivån återstår att se.
Wanja Lundby-Wedin såg i alla fall ingen anledning att ompröva kraven de andra förbunden enats om.
Frågan om industrins ställning som riktmärke i lönebildningen lär återkomma.
De förhandlare som i går avslutade löneförhandlingarna kan dock inte pusta ut. De har nämligen en viktig uppgift kvar att lösa. En uppgörelse om ett permitteringssystem eller – som det heter på tyskinspirerad nysvenska – ett system för korttidsarbete.
Skadar svenska löntagare
Under förhandlingarna har direktörerna sagt att löneökningar hotar sysselsättningen. Det har inte varit helt hederligt, men effektivt. Och orsaken är enkel, sysselsättningen hotas verkligen, men inte av lönerna.
Industrikrisen visade hur förödande snabbt dagens industriföretag tvingas dra ner kostnaderna när efterfrågan viker. I andra länder dämpas effekten av möjligheten till tillfälliga permitteringar, delvis med samhällets stöd.
Men alltså inte i Sverige.
Det skadar svenska löntagare, och det skadar svenska företag.
Vill dela på riskerna
Fack och arbetsgivare vill skapa ett system där löntagare, arbetsgivare och staten delar på risken, och där företagen och de anställda kan utvecklas under tillfälliga kriser.
Nu lovar arbetsgivare och fack att försöka ta fram ett gemensamt förslag före mars nästa år. Förhoppningsvis kommer det att lyckas. Den stora frågan som återstår är; kommer också Anders Borg att kunna leverera sin del till en sådan överenskommelse?
Det kan avgöra framtiden för delar av svensk industri.