Regeringen vill visst sänka löner
De svala salarna i Davos inspirerade i förra veckan Fredrik Reinfeldt att prata om bristen på låglönejobb i Sverige. Det blev förstås kalabalik.
Bitvis handlar det kanske om statsministerns lite tungfotade behandling av svenska språket. På sitt karakteristiska sätt pratade ju Reinfeldt om enkla jobb ”på de lönenivåer som Sverige har etablerat”.
Enligt uttolkare på bland annat Svenska Dagbladet betyder det att den svenska statsministern vill att det skapas låglönejobb, men med höga löner.
Så är det kanske, även om det är lite svårt att förstå hur Reinfeldt tänker.
I botten är statsministerns problem ändå inte hans olyckliga förhållande till orden. Det verkliga problemet är att själva grundbulten i regeringens ”jobbpolitik” handlar om att pressa ner lönerna, mest för dem som tjänar minst.
Det är därför det orättvisa systemet med olika avgifter till a-kassan infördes, och det är därför som ersättningen till arbetslösa bit för bit urholkats. Det är också därför det förnedrande systemet med fas 3 skapats, och sjuka tvingats skriva in sig på arbetsförmedlingen.
Hårdare tag mot sjuka och arbetslösa skulle tvinga folk att ta de jobb som finns, till de löner som erbjuds.
Dessutom har regeringen subventionerat branscher där de hoppas att de ”enkla” jobben – till låga löner – ska växa fram.
Men de sambanden vill naturligtvis varken Reinfeldt eller hans ministrar prata om. Sänkta löner betraktas inte som någon säker valvinnare.
Det är Fredrik Reinfeldts riktiga problem. När det inte går att prata klartext är det lätt att snubbla på orden. Särskilt när det handlar om grunderna för politiken.