Fanatism och hat är alltid ett hot
”Det är politik och galenskap, utan att det ena utesluter det andra”
I går kom domslutet mot de fyra män som anklagas för att ha planerat ett terrorattentat mot två danska tidningsredaktioner just innan nyår 2010. Rätten i Glostrup utanför Köpenhamn fann de fyra – alla bosatta i Sverige – skyldiga.
Tolv års fängelse, lyder domen.
Det är ingen överraskning. Inte nog med att de tre män som till sist tog sig till Köpenhamn hade en k-pist och en pistol i bilen när de greps. Säkerhetspolisen
i Sverige och Danmark har dessutom timtal med inspelningar där attentatet diskuterades.
I skildringarna av själva gripandet framstår det nästan som att polisen haft bättre överblick över terrorplanerna än attentatsmännen själva. Varje del av resan från Stockholm till den lägenhet utanför Köpenhamn där de kunde gripas övervakades.
De fyra militanta islamisterna planerade att ta sig in på Jyllands-Postens och Politikens redaktioner och döda så många som möjligt, som en hämnd för publiceringen av teckningarna på profeten Muhammed. Dansk och svensk polis kunde den här gången förhindra en massaker.
Extremism finns överallt
Det borde inte behöva skrivas, inte efter Utøya eller självmordsbombaren Taimour Abdulwahab attentat i Stockholm, men terrorn är lika närvarande i Norden som i andra delar av världen. Vi befinner oss i samma geopolitiska processer som andra länder, och samma extremism finns här som där.
Det är politik och galenskap, utan att det ena utesluter det andra.
Terrorn kräver inte heller några avancerade tekniska eller organisatoriska resurser. De fyra som nu dömts hade som sagt tillgång till två vapen och buntband att använda som tillfälliga handfängelse. De hade dessutom en kontakt i Köpenhamn som ordnat boende.
Ändå hade resultatet kunnat bli ett blodbad.
Allt som krävdes var en fanatisk världsbild och ett tillräckligt hat.
Bevisat och övertygat
Fanatismen och hatet kommer inte att försvinna. Integration, jobb och jämlikhet kan krympa extremisternas utrymme, men aldrig hindra enskilda individer från att förlora greppet.
Därför krävs också att polisen och rättssamhället kan hantera terrorismen. Det har verkligen inte alltid gått så bra. Anders Behring Breivik kunde planera en massaker utan att omgivningen reagerade. Andra har inför hela världen pekats ut som terrorister, utan att några brott kunnat styrkas.
Gårdagens domar är annorlunda. Polisen lyckades inte bara avvärja ett allvarligt brott. De kunde dessutom presentera tillräckliga bevis för att övertyga en domstol om de anklagades skuld.
Och det är precis så det ska gå till i ett rättssamhälle.