Moderaterna låter som Bo Lundgren
Det verkar faktiskt som ledande moderater tror att deras förslag om låglönelagar kan genomföras utan att någon egentligen påverkas. I helgen hörde jag partisekreteraren Gunnar Strömmer bli märkbart irriterad av påståendet att de skulle pressa ner lönerna.
– Löner bestäms ju i kollektivavtal, utbrast han indignerat i SVT:s Agenda.
Stömmers kompis, partiledaren Kristersson brukar låta ungefär likadant.
Det får mig att tänka på en moderat pressträff för 16 år sedan. På den tiden låg partikansliet i Gamla Stan och partiledaren hette Bo Lundgren. Han skulle berätta om valprogrammet.
Det hela var ganska sömnigt, i varje fall tills Lundgren nästan i förbifarten förklarade att det framöver skulle bli fritt fram att träffa privata löneavtal, också under kollektivavtalsnivå.
Grundläggande förändring
Vi var några i publiken – jag vill minnas att Björn Elmbrant och Tomas Ramberg ställde frågor – som insåg att Moderatledaren just utlovat en grundläggande förändring av den svenska arbetsmarknaden. Vilken arbetsgivare väljer att betala enligt kollektivavtalet om arbetslösa kan spelas ut mot varandra?
Så såg dock inte Bo Lundgren på saken. De flesta anställda skulle säkert välja kollektivavtalet, försäkrade han lugnande.
Ungefär som Gunnar Strömmer med andra ord.
Jag kan inte låta bli att häpna över att de politiker som ska vara marknadsekonomins främsta försvarare tycks ha så svårt att förstå hur en marknad fungerar.
I kapitalismen är arbetet en vara, och när det råder överskott - alltså arbetslöshet - sjunker priset - alltså lönen. Facklig kamp, kollektivavtal och sociala trygghetssystem har begränsat effekterna, och de flesta tycker nog att det är tur.
Slåss om jobben
Alternativet skulle ju vara att arbetslösa tvingades slåss om jobben genom att bjuda under varandra i sina lönekrav.
För 16 år sedan ville Moderaterna skapa just den situationen genom att tillåta avtal under kollektivavtalsnivå. Nu driver man förslaget om lönelagar som skulle få precis samma effekter.
Det är nästan så jag önskar att jag verkligen kunde tro att det handlar om politik, ideologi och människosyn. Att det handlar om en medveten vilja att skapa större löneklyftor.
Men jag är inte säker. När jag lyssnar på den indignerade tonen hos moderata ledare, från Bo Lundgren till Ulf Kristersson, låter det faktiskt som de tror på sitt eget budskap hur märkligt det än låter.
Så låt oss hålla det enkelt. Det går inte att försvaga kollektivavtalen eller facken utan att många kommer att få sänkta löner. Och det går inte att lagstifta om sänkta löner utan att lönerna går ner.
Det gällde 2002, och det gäller faktiskt också i dag.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.