Arbetslösheten försvinner inte
I den kommande vårpropositionen tänker regeringen lansera drygt 12 000 utbildnings- och praktikplatser, de flesta för vuxna. Till stor del rör det sig om relativt korta utbildningar, direkt inriktade på bristyrken.
Samtidigt tvingas universitet och högskolor dra ner, så mycket till utbildningssatsning är det nog inte. Ändå är det bra att regeringen till sist skapar möjligheter för några att ta de jobb som trots allt finns.
Men utbildningsplatserna är bara tillfälliga. En kortsiktig reaktion på dagens arbetslöshetssiffror.
Jan Björklund förklarade häromdagen att arbetslösheten ”dessvärre biter sig fast lite längre”. Men konjunkturen kommer att vända, och då kommer jobben.
Det låter faktiskt lite som Göran Persson 2006.
Kanske har utbildningsministern rätt, även om han i sin roll som ekonomiskt orakel glömt att det bara är några veckor sedan krisen på Cypern hotade banksystemet, och att de senaste siffrorna från Tyskland är minst sagt oroande. Men Björklund missar det grundläggande problemet.
Vad statsministern än anser så råder det massarbetslöshet i Sverige. Den är lite lägre när tiderna är goda, och lite högre i kristider men den innebär att det alltid och hela tiden är hundratusentals svenskar som inte får en plats på arbetsmarknaden.
Samtidigt råder det brist på rätt yrkeskompetens, till och med i dag. Dessutom har Björklund effektivt skrämt bort landets unga från gymnasiets yrkesutbildningar. Skulle tiderna bli bättre, som Björklund lovar, lär bristen på kompetens bli ännu större.
Det Sverige behöver är inte tillfälliga åtgärder med ett år kvar till valet. Det är en politik som tar massarbetslösheten och arbetslivets kompetenskrav på allvar. Hela tiden.