Fyrtio år är nog!
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-01-29
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Palestinier skjuter mot palestinier. Inbördeskriget är nära ett år efter det palestinska valet.
Västvärldens skuld är stor. Isoleringspolitiken har fått förödande konsekvenser.
I år är det fyrtio år sedan den israeliska ockupationen påbörjades. Efter sexdagarskriget 1967 antog FN:s säkerhetsråd resolution 242 som krävde ett tillbakadragande av Israel från de ockuperade territorierna på Västbanken och Gaza.
Fyra decennier efteråt pågår ockupationen. Bosättningarna byggs ut, muren reses och annekteringspolitiken fortsätter.
Medierna speglar ofta det yttre våldsamma skeendet: en självmordsbombare spränger sig och oskyldiga civila israeler till döds på ett kafé i Tel Aviv. Israel svarar med attackhelikoptrar och bulldozrar.
Ockupationens vardagliga dimensioner måste också belysas.
”När jag strosar runt här i byn och pratar med människor framträder en allt tydligare bild av att en ockupation innefattar så många lager utöver maskingevären, pansarvagnarna och helikoptrarna”, skriver Johannes Noord i boken ”Med våra egna ögon”.
Boken består av berättelser från så kallade följeslagare i Palestina och Israel. Johannes var placerad från juli–oktober 2005 i byn Yanoun fyra mil nordost om Jerusalem på Västbanken.
Efter att den andra intifadan bröt ut vädjade palestinierna om ökad internationell närvaro för att kunna stävja våldet. Israel tillät inga FN-trupper.
Då beslutade Kyrkornas världsråd att starta ett ”ekumeniskt följeslagarprogram”. Alla de stora kyrkorna finns ju på plats i området.
Sedan starten 2002 har över 300 följeslagare från Finland, Irland, Kanada, Kenya, Norge, Tyskland, Schweiz, Storbritannien, Sverige, USA och Sydafrika rest dit i tremånadersperioder.
Jag har stött på dessa följeslagare i Hebron, Betlehem och Jerusalem. De gör ett fantastiskt arbete och är uppskattade både bland israeler som försöker stötta fredsprocessen och bland palestinier som försöker leva vardagsliv under fängelseliknande förhållanden.
Följeslagarna är människor som med sin närvaro vill stötta fredsprocessen, rapportera brott mot mänskliga rättigheter och praktisera solidaritet med de mest utsatta.
Jag träffar Madeleine Dahl som nyligen var följeslagare i Betlehemsområdet. Hon berättar om hur muren och bosättarpolitiken konfiskerar palestinsk mark. Olivodlingar förstörs och handeln raseras.
När den andra intifadan började stängde de israeliska myndigheterna pilgrimsvägen mellan Jerusalem och Betlehem. Det slog hårt mot turismen. Nästan femton procent av Betlehemsområdet har i dag annekterats till västra Jerusalem.
Checkpoint-systemet hindrar effektivt palestinier från att resa in och ut ur sina egna städer. Förutom att stå timtals i kö måste de skaffa särskilda tillstånd. Dessa tillstånd gäller inte före klockan fem på morgonen och inte efter klockan sju. Av Betlehemsområdets cirka 172 000 invånare får ungefär 6 000 invånare per år tillstånd, berättar Madeleine Dahl.
Hon visar fotografier på köande palestinier. Jag har sett det många gånger och själv stått i fyrtio graders sol och sett gamla palestinska kvinnor och män kollapsa i värmen.
På muren vid checkpointen in till Betlehem har den israeliska turistbyrån satt upp en reklamskylt:
”Peace be with you”.
På vägen in till Betlehem ligger Paradise hotel, sönderskjutet av israelisk militär.
Fyrtio års ockupation är nog.