Snällare robotar med Tobinskatt
Svettiga aktiemäklare som skriker och viftar med svarta telefonlurar finns knappt längre. Robotarna har tagit över börsen.
Ett ansiktslöst universum som köper och säljer på miljondelar av en sekund.
Den så kallade högfrekvens- eller robothandeln är ett ganska svårdefinierat fenomen, den bygger på att datorer själva avgör vilka aktier som ska köpas. Pengar tjänas på hur priser förändras från sekund till sekund på olika marknader. Några ören i vinst per affär och hundratusentals affärer om dagen.
Det hela går snabbare än vad ett mänskligt öga kan uppfatta.
Finansinspektioner presenterade i går en rapport om riskerna med robothandeln på Stockholmsbörsen. De finner inget stöd för att den ökar svängningarna – inte när solen skiner och allt är som vanligt. Vilket förstås inte är någon orsak att andas ut. 22 av 24 tillfrågade bolag ser ”osunda handelsmönster” och the Bank of England har identifierat högfrekvenshandeln som ett ”allvarligt hot”.
Robothandeln kan ha positiva effekter, exempelvis bättre prissättning, men riskerna är alldeles för stora. Hastigheterna är extrema och robotar som löper amok vore en mardröm. Att företag i USA kan skryta om att de aldrig ”behåller en aktie mer än 11 sekunder” är i sig ett problem.
Ekonomin behöver fler långsiktiga investerare. Inte fler bråkdelen-av-en-sekund-ägare.
En så kallad Tobinskatt skulle vara ett viktigt instrument för att få hejd på robotarna. Eftersom handeln bygger på hundratusentals affärer med bara några ören i marginal skulle en transaktionsskatt på bara en bråkdel av en procent begränsa omfattningen. Personer som Lord Turner, chef för brittiska Financial Services Authority, instämmer. Men för vår egen Anders Borg är allt tal om Tobin ett rött skynke.
Så mycket för hans höga populistiska tonläge mot finansbranschen.
I praktiken.