Kina exporterar diktatur västerut
9 NOVEMBER 2012. Maktskifte i Kina
Enligt en amerikansk kongressrapport som presenterades i går kommer Kina inom två år ha förmåga att placera kärnvapen på sina ubåtar. I september lämnade Kinas första hangarfartyg hamn och för Hu Jintao, den nu avgående presidenten, har det varit en nationell prioritet att modernisera flottan.
När den kinesiska partikongressen inleddes i går lyfte presidenten fram att stärka försvaret som ”en strategisk uppgift för Kinas modernisering”.
Stor dragningskraft
Det är delvis nya tongångar. När Kina inledde den nuvarande politiken för ökad öppenhet och ekonomiska reformer utvecklade Kommunistpartiets dåvarande ledare, Deng Xiaoping, en doktrin med försiktighet och pragmatism som förhållningssätt till omvärlden. Att undvika konfrontation blev centralt liksom att försäkra alla om Kinas fredliga avsikter.
Deng Xiaopings strategi fungerade. I takt med att Kinas ekonomi och utbyte med omvärlden växer ökar landets inflytande. Det handlar framför allt om ”mjuk makt”, alltså påverkan genom diplomatiska relationer, kultur, handel och attraktiv samhällsmodell.
I väst har vi ofta föreställningen att alla egentligen vill vara som vi. Men det kinesiska exemplet, ekonomisk utveckling utan demokrati och mänskliga rättigheter, har stor dragningskraft på länder från Centralasien till Östeuropa. Till och med i ett EU-land som Ungern talas det ibland om en ”asiatisk vändning” av politiken, bort från Europa.
Den auktoritära staten ses som ett rimligt alternativ till liberal demokrati. Argument om effektivitet vinner över principer som folkstyre och pressfrihet. Politisk opposition ses som ett hot mot staten och folkets framgång snarare än en naturlig del i ett fritt samhälle. Statens makt över människor är på globalt återtåg.
Det kommunistparti som nu samlas till kongress verkar vilja mer. I Sydkinesiska sjön gör Kina anspråk på öar som även Japan, Vietnam och Indonesien ser som sina. USA skickade den 20 oktober ett hangarfartyg till området.
Kris för demokratin
Kombinationen av Kinas mjuka makt med större militära ambitioner är mycket oroande.
I Europa och USA är det ekonomisk kris. Vad värre är – det politiska systemet verkar oförmöget att fatta nödvändiga beslut.
Krisen i ekonomin blir på det sättet även en kris för demokratin. Vem vill bli som Europa, när Europa inte ens klarar att lösa sina egna problem?