Äntligen – tvärstopp för brittisk populism
Brexit bakom de konservativas kollaps
Det blev ett jordskred, precis som alla hade förutspått. Det brittiska valet slutade med att socialdemokratiska Labour segrade i 412 valkretsar. Det är 211 fler än senast. Konservativa Tories fick 121 platser. Det är 250 färre än i 2019.
250 förlorade parlamentsplatser.
Kanske kände sig den sittande premiärministern Rishi Sunak ändå en smula lättnad när han på förmiddagen meddelade att han lämnar partiledarjobbet. Plåstret är avrivet, det konservativa partiet blev trots allt störst i oppositionen och Sunak själv får behålla sin plats i parlamentet.
Det kunde ha varit värre.
Blickarna dras till förloraren
Det finns en solklar vinnare i torsdagens val, Labourledaren Keir Starmer. Det är lockande att tala om vänstervåg, även om partiet faktiskt bara fått marginellt fler röster än senast.
Dramatiken kommer ur valsystemet, och av de konservativas kollaps. I valkretsar som troget röstat konservativt har britterna sparkat sina parlamentariker. Bland de som åker ut finns till exempel den tidigare kortvariga premiärministern Liz Trust.
Förklaringarna har varit många, redan innan rösterna räknats. En katastrofal ekonomi som dessutom förvärrats av dåliga beslut. Flyktingarna som fortsätter komma trots löften om motsatsen. Ständigt upprepade bråk inom det konservativa partiet. Partiledarstolen har varit en katapult ända sedan David Cameron tackade för sig 2016.
Skandaler och misstag
Dessutom har vi ju skandalerna. Den klumpiga hanteringen av pandemin Festerna på 10 Downing Street när resten av britterna satt isolerade i sina hem. Och nu senast Sunaks ödestigna beslut att strunta i firandet av D-dagen.
Men bakom alla detaljer finns också skuggan av Brexit. Kanske ska gårdagens val ses som den europaskeptiska populismens ändhållplats där högerextrema Reform UK står och skriker. Det borde i alla fall vara slutet på resan. Att skylla problem på makthavare på andra sidan kanalen fungerar länge, men till sist hinner verkligheten ikapp.
Folkomröstningen och beslutet att lämna EU drevs fram av populister, framför allt inom Tories. Och sedan folkomröstningen har partiet befunnit sig i konstant kris. Till stor del beror det på glappet mellan politiska löften och utvecklingen i det brittiska samhället.
Svikna löften
Det blev ju inte fler jobb, eller en massa pengar över till den krisande sjukvården. Nordirland är plötsligt att allvarligt problem igen. Och så vidare.
Sedan Theresa May tog över efter Cameron har konservativa ledare låtsats att saker och ting fungerar enligt plan. Och hela tiden har verkligheten avslöjat bluffen.
Det konstiga är att det kunnat hålla på sedan 2016.
Labour och Keir Starmer att kunna bilda regering med en massiv majoritet i parlamentet. Det är ingen lätt uppgift som ligger framför den. I arv lämnar Rishi Sunak enorma samhällsproblem och en befolkning som är förbannad och känner sig sviken.
På något sätt känns mönstret igen.