Danmark kan inte försvara Sverige
I går avslöjade Svenska Dagbladet det ryska flygvapnets påskövning vid Gotska sandön. Somliga kommer säkert att ta det till intäkt för att damma av det ryska hotet. Det är nog att dra fel slutsats.
Rysslands militära upprustning riktar sig inte i första hand mot Sverige. Däremot visar den hur spänningen stiger, och det är verkligen illa nog.
Vad de två Tupolevbombarna och deras jakteskort däremot demonstrerade är ett svenskt försvarshaveri.
Överbefälhavare Sverker Göransson deklarerade i årets början att Sverige kunde försvaras i en vecka – om anfallet var begränsat. Det blev förstås ett herrans liv. Militärhemligheter, ansåg de mest nitiska.
Sanningen tycks dock vara betydligt värre. Den första uppgiften för ett svenskt försvar är inte att freda landet från en – begränsad – invasion. Den första uppgiften är att ha beredskap för incidenter, som bombplan vid Gotska sandön.
Om ryska bombplan kan öva där medan svenska piloter har helgledigt med sill och nubbe fungerar inte den beredskapen.
Och som om inte det vore nog, i stället för svenska Jasplan kunde ryssarna i backspegeln se två danska F-16 komma flygande från Litauen.
Bättre kan knappast Sveriges smygande anpassning till Nato illustreras. Dagens svenska försvar klarar inte ens att markera gränserna för vårt territorium. I alla fall inte under långhelger.
Men ingen har fattat beslut om att det svenska försvaret ska överlåtas till Danmark. Ingen har bestämt att det är upp till Nato hur långt främmande bombplan ska få flyga och absolut ingen har anslutit vårt land till en försvarsunion.
Nu tycks det i praktiken ske i alla fall, utan debatt och som en underrubrik i budgeten. Det är faktiskt inte så strategiska försvarsbeslut borde fattas.