FIASKO
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-14
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Valet till EU-parlamentet blev ett rejält bakslag för de etablerade EU-vänliga partierna moderaterna, folkpartiet och socialdemokraterna. Centern lyckades förbättra sitt resultat mot förra gången och det nederlagstippade kristdemokraterna höll sig kvar i parlamentet. Intressant är också att de båda nej-partierna vänstern och miljöpartiet gick tillbaka. Den stora vinnaren heter junilistan.
Precis som EMU-folkomröstningen är gårdagens valresultat en missnöjesyttring. Skepticismen mot EU är uppenbart grundmurad bland de svenska medborgarna.
En katastrof för sossarna
Att ett parti som startades för bara fyra månader sedan plötsligt blir tredje största parti och tar tre mandat är sensationellt. Vad väljarna röstat på när de röstat på junilistan är dock oklart. Det är ett parti som består av olika politiska åsikter från höger till vänster. Etablissemangets tro att EU-valet skulle bli ett traditionellt höger-vänsterval gick tydligen inte hem hos väljarna. Skiljelinjen tycks snarare gå i frågan om hur mycket eller litet makt EU ska ha.
För socialdemokraterna är EU-valet en katastrof. Partiledningen hade satt upp 35 procent som målsättning för ett acceptabelt resultat. Partiet hamnade i stället under 25 procent, lägre än bottenrekordet vid förra valet.
På många håll i Europa röstade medborgarna mot landets sittande regering. I Sverige kan den slutsatsen inte med självklarhet dras. Tvärtom höll det rödgröna blocket i stort sett ställningarna gentemot det borgerliga blocket. I opinionsmätningar under hela vårvintern har förtroendet för regeringspartiet visat sig stabilt.
Nej, socialdemokraternas dåliga valresultat beror nog snarare på partiets hopplösa EU-strategi.
Tron att det går att kampanja några veckor för att övertyga väljarna har än en gång visat sig vara en felbedömning. Partiledningens ljumma intresse för EU-valet och utnämningen av en tämligen okänd toppkandidat till parlamentet har knappast heller gagnat valrörelsen.
Självständiga väljare
I stället för att helhjärtat driva en EU-visionär valrörelse har budskapet från socialdemokratin varit: Även om du misstror dem där nere i Bryssel så lita på oss. Idén att låta valaffischerna prydas av partiledaren och några minist-rar, ingen av dem kandidat till EU-parlamentet, var synnerligen märklig. Den sortens politisk kommunikation gick möjligen på 1950-talet, då parti-lojaliteten var stark, men knappast i dagens samhälle av alltmer kritiskt tänkande och självständiga väljare.
Var går smärtgränsen?
Det är hög tid för socialdemokratin att komma ur sin otydliga EU-profil. Valrörelsen var visserligen relativt befriad från ja eller nej till EU, men det är långt kvar till ett brinnande engagemang för det europeiska projektet. Statsminister Göran Perssons svängningar från EU-skepticism till hängivenhet till att återigen vurma för det nationella snarare än för det europeiska skapar osäkerhet hos både partimedlemmar och väljare. Risken är att bakslaget i de båda senaste EU-valen - folkomröstningen om EMU och nu parlamentsvalet - gör socialdemokratin än mer räddhågsen och otydlig i Europafrågorna. Långsiktigt vore det förödande.
Det låga valdeltagandet är bekymmersamt. Frågan är var smärtgränsen går? Hur länge till kan EU anses vara legitimt? Unionsbygget skakar rejält i sina grundvalar. Junilistans framgångar i Sverige följer den europeiska trenden med allt fler och större missnöjespartier som samlar röster från både höger och vänster. Etablerade partier går bakåt. I stället går populismen och en nymornad nationalism fram runtom i Europa. Det inger oro för framtiden.
Nu behövs visioner om ett gemensamt, fredligt och socialt hållbart Europa mer än någonsin. Detta måste socialdemokraterna börja samtala med medborgarna om, inte bara under några ljumma sommarveckor inför ett val.
Bara genom en tydlig EU-hållning kan den berättigade kritiken mot felaktigheter inom EU bli trovärdig.
Dags att vända missnöjet till ett demokratiskt samhällsbygge - precis som arbetarrörelsen lyckades med under nationalstaternas uppbyggnad en gång i tiden.