Frågorna blir bara fler i IT-skandalen
I går presenterade infrastrukturminister Anna Johansson en ny ordförande i Transportstyrelsen. Anita Johansson får det känsliga uppdraget att reda upp i röran. Och frågorna kring myndighetens hantering av hemliga handlingar blir faktiskt bara fler och fler.
Varför valde en erfaren ämbetsman som generaldirektören Maria Ågren att med öppna ögon att bryta mot flera lagar för att genomföra avtalet om att låta IBM ta över ansvaret för driften av myndighetens dataregister? Hur kunde hon bortse från varningar från den egna säkerhetspersonalen, från myndighetens revisorer och från säkerhetspolisen?
Vad fick styrelsen under den dåvarande ordföranden Rolf Anneberg att till synes bortse får alla varningar? Varför agerade man inte, trots att alarmklockorna måste ha ringt för fullt?
Kan problemet med upphandling och outsourcing av IT-tjänster verkligen vara isolerat till en enda myndighet?
Information fanns
Dessutom är frågorna om vad som egentligen hänt på infrastrukturminister Anna Johanssons del av näringsdepartementet fler i dag än de var när veckan började. Informationen om att hanteringen av känsliga data kunde bryta mot lagen tycks ha funnits på departementet i nästan ett år innan någon reagerade. Då - efter brottsutredningen och generaldirektörens strafföreläggande - blev reaktionen desto starkare, och på den vägen är det.
När Anna Johansson i tisdags meddelade att stora delar av styrelsen ska bytas ut och den avsatta generaldirektören kan sparkas från statlig tjänst hade alla silkesvantar åkt all världens väg.
Frågan är förstås, kan verkligen Johansson ha varit så oinformerad som hon hävdar? Och vad säger det i så fall om hur arbetet på hennes del av departementet fungerar?
Kräver svar
Alla dessa frågor kräver svar. Ministern träffar riksdagens trafikutskott redan i dag och försvarsutskottet kommer att samlas under till ett extra möte under sommaren.
Ändå överskuggas frågorna om ansvar just nu av oron för vilken skada regelbrotten har orsakat i verkligheten. Enligt Anna Johansson är det en begränsad mängd hemliga uppgifter som riskerat att hamna i fel händer.
Men också begränsade hemligheter kan vålla stor skada. Det gäller inte minst uppgifterna om personer med skyddad identitet som skickats ut till företag och andra som prenumererar på uppgifter ur bilregistret.
Nu måste Transportstyrelsens nya ledning med alla medel försäkra sig om att misstaget inte inneburit att uppgifter om någons identitet verkligen hamnat i orätta händer.