Låt det gamla Sverige bli kvar i karantänen

Statsbudgeten visar vägen mot ett modernare land

Anders Lindberg

Politisk chefredaktör

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Uppdaterad 2021-11-06 | Publicerad 2020-04-15

helskärm

Bodil Jönssons bok I tid och otid (Brombergs 2002) handlar mycket om marginaler. "Om man har stora marginaler är man långt från avgrundens rand. Då har man överblick, framförhållning, improvisationsmöjligheter – kort sagt en upplevd trygghet också i en föränderlig värld." skriver hon.

Bodil Jönsson är fysiker och känd från TV-programmet Fråga Lund men det var hennes böcker om tid som gjorde henne folkkär. Tid är det enda du har, predikade hon. Så hur kan du säga att du har ont om tid?

Hon myntade, eller snarare populariserade, ordet "ställtid", alltså tiden mellan att du gör saker. Tiden då du ställer om eller ställer i ordning, då du samlar tankarna och varvar ner. Ställtid är livsviktig tid, argumenterar hon.
Bodil Jönssons samhälle är motsatsen till slimmade organisationer, utbrända människor och just in time-filosofi.

"Om man har stora marginaler är man långt från avgrundens rand."
Sverige har små marginaler.

I vårbudgeten som presenterades igår spådde Magdalena Andersson ett fall i BNP på 4 procent och 13,5 procents arbetslöshet. Det kan bli en fruktansvärd situation, inte minst för folkhälsan. Det mesta som påverkar människors hälsa negativt förstärks av arbetslöshet och fattigdom.

Bortom pandemin skymtar social misär om inte regeringen tar krafttag under lång tid framöver. Det inser alla, från höger till vänster. På pressträffen berömde Magdalena Andersson oppositionen. "Svensk demokrati har visat sig från sin bästa sida".

Gårdagens budget, den sjätte sedan årsskiftet, var mest en sammanfattning av allt som redan beslutats.

För att hindra smittspridningen har man bland annat infört ett riktat stöd till sjukvård och omsorg, tagit bort karensavdraget och ökat testningen för Covid-19.

För att rädda jobb och företag har regeringen sänkt arbetsgivaravgifterna och infört möjlighet till korttidspermitteringar, två åtgärder som tillsammans beräknas kosta 50 miljarder kronor.

Och för att hjälpa de som nu blir arbetslösa har A-kassan förbättrats, taket har höjts och tiden för att kvalificera sig kortats.

Dessutom höjs statsbidragen till kommunerna med 20 miljarder. Allt detta är bra och lägger grunden för en slags beredskapsekonomi som hjälpligt ska kunna halta sig igenom krisen.

Problemet är att det sannolikt inte räcker. Magdalena Andersson kallade själv alla prognoser just nu för "räkneövningar" och höll dörren vidöppen för att det kan krävas mera.

Samtidigt så har finansministern en viktig poäng i att det måste finnas resurser kvar till att återstarta ekonomin. Och mycket av vårt samhälle kommer att behöva reformeras.

Att vi saknar beredskapslager och att strategiska sektorer i ekonomin är helt beroende av globala värdekedjor har slutat illa. Att vi har byggt hemtjänst och äldreomsorg på timanställda med dåliga arbetsvillkor och utan rätt till sjuklön ser ut att ha bidragit till smittspridning bland de allra sköraste äldre.

Och att en alltför slimmad sjukvård har fått bygga ut i rekordfart visar att våra marginaler måste bli större. Bara drygt 500 intensivvårdsplatser i hela landet räcker inte. Samhällskostymen är för liten.

Många av krisåtgärderna bör därför vara här för att stanna. De riktade extraordinära statsbidragen till vård och omsorg bör lägga grunden till permanent högre kvalitet och bättre villkor för de anställda.

Karensavdraget bör skrotas helt. Den nya A-kassan borde ligga kvar, särskilt om arbetslösheten stiger så mycket som förväntat.

Sannolikt kommer vi inte att kunna trycka på gaspedalen förrän i höst. Men när det sker måste vi ha högre ambitioner än att bara återuppbygga den brist på marginaler som vi haft hittills.

Låt hela cirkusen med slimmade organisationer, utbrända människor och just in time-filosofi bli kvar i karantän.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar torsdag 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu