Snart pratar högern om könsvansinne även här
Österrikes Orban-kopia visar hur man vinner val
Uppdaterad 16.00 | Publicerad 16.00
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den 3 oktober 1999 var det val i Österrike. Ett historiskt sådant skulle det visa sig. Den store vinnaren blev Jörg Haider, ledare för Österrikiska frihetspartiet, FPÖ, med nästan 27 procent av rösterna.
Tills dess hade FPÖ, ett parti som grundades av bland andra veteraner ur SS, varit förvisat till politikens utmarker. Men 1999 års val i Österrike förändrade Europas extremhöger för alltid. Några månader senare blev FPÖ ett regeringsparti.
Regeringschef blev Wolfgang Schüssel från det konservativa partiet ÖVP. Han bröt det tabu som gällt sedan andra världskriget att hålla extremhögern utanför regeringsmakt. Enda ljuspunken var att Jörg Haider själv hölls utanför regeringen.
I Europa blev chocken stor. Övriga EU-länder inledde en diplomatisk bojkott av Österrike för att markera sitt missnöje. Men efterhand rann alltihop ut i sanden. Att trycka in tandkrämen i tuben igen visade sig vara omöjligt.
Dessutom blev Silvio Berlusconi året efter vald till Italiens premiärminister i samarbete med Italiens postfascister. Berlusconi hade redan varit premiärminister i samma koalition under några nånader 1994, men denna gång höll det.
I går, nästan på dagen 25 år efter Jörg Haiders genombrott vann FPÖ en ännu större seger. Partiledaren Herbert Kickl, som en gång var Haiders talskrivare, fick hela 29 procent och FPÖ är nu Österrikes största parti.
Sannolikt räcker det inte hela vägen till kanslerposten, Österrikes motsvarighet till statsminister. Det pratas redan om en möjlig storkoalition med konservativa, socialdemokrater och liberaler. Men FPÖ:s valseger bör sända chockvågor över hela Europa.
Det var i Wien den moderna extremhögervågen startade för 25 år sedan och frågan är vart den nu tar vägen. Är arvtagarna till Europas fascistiska 1930- och 40-tal på väg att bli statsbärande igen?
På många sätt är det ett annat Europa än för 25 år sedan. I Ungern styr Herbert Kickls stora förebild Viktor Orban. Och i en rad Europeiska länder har den radikala högern vunnit stora valframgångar.
I somras ombildades den allra yttersta högerns partigrupp i Europaparlamentet till Gruppen Patrioter för Europa, PfE. Där ingår bland andra franska Nationell samling, Ungerska Fidesz och Österrikiska frihetspartiet.
Även om han inte skulle bli kansler denna gång så skulle även rollen som oppositionsledare sannolikt passa Herbert Kickl som hand i handske.
Hans retorik under valrörelsen är en ganska bra provkarta över de frågor extremhögern driver över hela Europa just nu.
Han är mot flyktingar och särskilt muslimer. Han vill inte ge fler vapen till Ukraina. Och han rasar mot ”könsvansinne” och ”klimatkommunism”.
Om man höjer blicken en smula så ligger ungefär samma stämningar bakom AfD:s framgångar i östra Tyskland och en liknande retorik hörs allt starkare från extremhögern även i västländer som Frankrike och Nederländerna.
Retoriken sprider sig dessutom även till ”normala” högerpartier. I Sverige flörtar Kristdemokraterna exempelvis med en öppet nationalistisk retorik, som i Ebba Buschs tal i Almedalen.
Även i Sverige har delar av högern försökt vinna röster på antifeministisk retorik och angrepp på transpersoners rättigheter. Eller på Greta Thunberg.
Men jämfört med Herbert Kickl ligger de efter.
Steget från nationalism till prat om ”könsvansinne” och ”klimatkommunism” verkar vara påfallande kort. Österrikes extremhöger är en smula mer vulgär än vad någon skulle vara i Sverige.
Men det är sannolikt en mest en tidsfråga. Det som händer i Wien, brukar inte stanna där.