I Wien fungerar inte nazismen som slagträ
Väljarna har ledsnat på prat om partiernas historia
Publicerad 2024-08-17 21.15
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
BADEN Svetten rinner sakta längs ryggen. Att röra sig ute är kvävande. En liten pojke hoppar i fontänen framför det pampiga rådhuset.
Lokalpolitikern Karin Scheele väntar på Café Central, inomhus med en smula luftkonditionering. Österrike är lite som Sverige, husen är byggda för att klara vinter och snö, inte värme. Det håller sakta på att ändras, men klimatförändringarna är snabbare.
Den 29 september går landet till val. Och Frihetspartiet, FPÖ, med rötterna i Waffen-SS, ser ut att bli största parti. Följt av konservativa ÖVP och socialdemokratiska SPÖ.
– Tittar man på mätningarna är de tre stora partierna i princip jämnstarka, med en bit över 20 procent var. Det vi behöver förhindra är att de konservativa och Frihetspartiet får över 50 procent, säger Karin Scheele.
Hon är idag lokalpolitiker och Socialdemokraternas ledare i den lilla byn Enzesfeld-Lindabrunn med under 5000 invånare, utanför Baden. Scheele är även ledamot av delstatsparlamentet i Niederösterreich, regionen kring Wien.
Men tidigare har hon varit både Europaparlamentariker i tio år och socialminister i delstatsregeringen i fem. Idag är målet inställt på att återvinna majoriteten i Enzesfeld-Lindabrunn och borgmästarposten i nästa lokalval.
Politik, säger hon, kan bara byggas underifrån.
På federal nivå leds den nuvarande regeringen av förbundskansler Karl Nehammer, ÖVP, i en koalition med de gröna.
– Jag får intryck av att högern idag är väldigt väl koordinerad. Även i Österrike handlar debatten om att drag queens läser böcker på bibliotek. I Lantdagen, delstatsparlamentet, har extremhögern lyft ”sexualisering i förskolan” som en fråga. Vad är detta, frågar sig Karin Scheele.
Valet i september sker nästan på dagen 25 år efter att allt började. Valet den 3 oktober 1999 blev en europeisk jordbävning. Socialdemokraterna vann och enligt Österrikes traditioner borde en stor koalition med de konservativa ha bildats.
Men Frihetspartiet hade, med mikroskopisk marginal, blivit näst största parti. De konservativa valde då att bilda regering med dem istället. Ett slags ur-Tidö.
Övriga EU-länder svarade med diplomatiska sanktioner mot Österrike. Ett parti med rötter i nazismen i en europeisk regering var helt enkelt otänkbart.
Men tandkrämen har aldrig gått att stoppa tillbaka i tuben.
Och det var då. I dag spelar historien inte längre samma roll. Vänstern anklagas för att använda en ”Nazi-Keule” i debatten, ett slagträ, eftersom den inte har svar på de frågor väljarna faktiskt ställer.
– Det är viktigt att kunna historien, att ha argument och att berätta. Men i valen spelar det inte längre samma roll, säger Karin Scheele.
Hon tycker minneskulturen är viktig. Till skillnad från Tyskland gjorde aldrig Österrike upp med sin egen roll under andra världskriget. I byn där hon bor håller man exempelvis minnet levande av de tvångsarbetare som levde där under nazisttiden.
– Den viktigaste frågan för människor just nu är att alla kostnader ökat, för mat, elektricitet och boende. Det är extremt tufft för många att klara sig, säger Karin Scheele.
Men även integration och invandring dominerar debatten. Förra helgen fick tre Taylor Swift-konserter i Wien ställas in efter terrorhot från islamister. Det skrämmer och stärker främlingsfientliga krafter.
Det Karin Scheele tror kan ha mer sprängkraft på sikt är den växande klyftan mellan land och stad. Det är långt från Enzesfeld-Lindabrunn till makten, trots närheten till huvudstaden. Och servicen på landsbygden är sämre.
– Jag tror vi behöver bli överens om vilken miniminivå på infrastruktur, på utbildning och exempelvis barnomsorg som ska finnas i hela landet. Särskilt kvinnor påverkas och idag flyttar många in till städerna för att hitta förskolor och kunna fortsätta arbeta när de bildat familj, säger Karin Scheele.
WIEN SPÖ:s partihögkvarter ligger mittemot Wiens enorma rådhus. Här har Socialdemokraterna styrt sedan rösträtten infördes. Det ”röda Wien”. Utom under nazisttidens förtryck. Byggnaden täcks av en stor banderoll.
Partiets valslogan är ”Mit Herz und Hirn”, med hjärta och hjärna, och valprogrammet har 24 punkter med allt från bostadspolitik och sjukvård till djurskydd.
Socialdemokraterna har en ny och ung partiledare, Andreas ”Andi” Babler, borgmästare i den lilla staden Traiskirchen, också den i Niederösterreich. När han valdes lyckades partikongressens sekretariat blanda ihop hur många röster olika kandidater fått. De utropade därför en annan person till partiledare.
Först vid kontrollräkningen flera dagar efteråt upptäcktes att de blandat ihop Excelarken och Andi Babler blev formellt utsedd. Efter denna något skakiga inledning har han samlat i hop sitt parti och reser nu runt som en skottspole i landet.
Det Karin Scheele varnar för, att konservativa och Frihetspartiet tillsammans får över 50 procent, är möjligt. I så fall får Österrike en höger-höger-regeringen som den svenska. Så har det sett ut i många länder på senare år.
Men det finns också en annan trend. Att vänstern har börjat vakna till liv igen. Vi såg det i EU-valet i de nordiska länderna, i valen i Storbritannien och Frankrike och inte minst i hur Kamala Harris nu ritar om amerikansk politik.
Det biter dessutom hårdare på Donald Trump att kalla honom ”wierd”, underlig, än att prata om när han försökte göra statskupp.
Kanske finns en lärdom här även för oss i Sverige. Där vänstern lyckas pratar den om framtiden, om hopp och om politikens möjligheter. Inte bara om historien.
Fler än österrikarna verkar ha tröttnat på det förflutna.