Gruvan kallar på Annie Lööf
”Vinster, skatter, ja allt bara försvinner. Kvar blir ett hål i marken”
Ingen har väl missat att den svenska näringsministern nu har händerna fulla med sådant som inte riktigt har med näringspolitik att göra. Det är synd. Som minister har Annie Lööf nämligen viktiga uppgifter att sköta.
En skulle kunna vara att skapa hållbara villkor för den gruvexpansion som nu sker i globaliseringens svallvågor.
Reinfeldt ville inte lyssna
För ett år sedan besökte Fredrik Reinfeldt Pajala, själva symbolen för den optimism som präglar jakten på mineraler. Statsministern mötte ett samhälle där optimismen flödade, med också en del av problemen med gruvbrytning.
Ett väldigt behov av infrastruktursatsningar, ett utbildningssystem som släpar efter och oro för miljön. Och – inte minst – till synes oöverstigliga utmaningar för kommunen när det gäller att möta behovet av service som bostäder, skolor och annat.
På det örat ville Reinfeldt inte lyssna.
Gruvsamhällena skulle inte räkna med något stöd för till exempel bostadsbyggande.
Den framtidstro som just nu råder i Sveriges gruvbygder skulle snabbt kunna ersättas av något helt annat. Om samhället inte kan leverera utbildad arbetskraft och rimliga levnadsförhållanden är risken stor att vi i stället får gruvor där arbetskraften flygs in för att jobba och ut för att kunna leva.
Som en oljeplattform på land.
Vinster, skatter, ja allt bara försvinner. Kvar blir bara ett hål i marken.
Före jul kom en socialdemokratisk arbetsgrupp med förslag om hur samhället skulle kunna stötta gruvnäringen och gruvorterna. Men det kommer att kosta pengar.
Vänsterpartiet kom härom dagen med ett enkelt förslag på Aftonbladet Debatt: att höja den löjligt låga ersättning gruvbolagen i dag betalar för den malm de bryter. Avgiften, som kallas mineralersättning, är två promille av värdet på den brutna malmen. Av det går tre fjärdedelar till markägaren. Staten och samhället får – utöver vanlig bolagsskatt – en halv promille av värdet på det som kommer ur gruvan.
Vänsterpartiet vill öka mineralavgiften ordentligt. Pengarna skulle användas till en fond för att utveckla samhället runt gruvorna.
Orimligt att skänka bort
Gruvboomen är en möjlighet för Sverige. Men det är orimligt att vi ska skänka bort ändliga nationella resurser som malmen till internationella gruvbolag, eller att små kommuner ska investera i bostäder, skolor och vägar när bolagen visslar. Lika orimligt som att malmen ska utvinnas av tillfälliga arbetslag som bara slår ner på orten för att tömma berget.
Det behövs politik, och det behövs resurser.
Och det behövs en näringsminister som har tid att sköta sitt jobb.