Skammen ännu lika närvarande

Ahmed Agiza har släppts ur sitt egyptiska fängelse och plötsligt kryper skuggor från det förgångna fram ur hörnen.

Agiza greps i mitten av december 2001 av svensk polis. Tillsammans med ­Mohammed al-Zery fördes han till flygplatsen i  Bromma och överlämnades till den amerikanska säkerhetstjänsten. Under brutala former fördes de två ut ur landet.

Männen arbetade politiskt mot den nu fallna diktaturen och misstänktes vara terrorister. De flögs till Egypten där de förhördes och torterades, bland annat med elektricitet mot könsorganen.

al-Zery släpptes fri 2003, men Ahmed Agiza dömdes till 25 års fängelse av en militärdomstol i en summarisk rättegång. Straffet kortades senare ned till 15 år.

Kritiken var hård

Nu är han fri, men berövad sitt liv och sina barns uppväxt.

I JO:s rapport om fallet granskades ­Säpos roll i avvisningarna. Kritiken var hård och entydig: säkerhetspolisen förlorade kontrollen, behandlingen av Agizy och al-Zery var inhuman och oacceptabel.

De utsattes redan i Sverige för handlingar som kan stå i strid mot Europakonventionen och som strider mot svensk lag, utan att närvarande poliser ingrep. För detta åtalades ingen.

Vem som hade politiskt ansvar för att rättsäkerheten sattes på undantag har ­inte tillräckligt utretts, trots utfrågningar­ i KU. Vi vet att dåvarande regeringen under ledning av statsminister Göran Persson samarbetade aningslöst med USA i en av de grövsta kränkningarna av mänskliga rättigheter som ägt rum i Sverige.

Många frågor kvarstår

Men det kvarstår många frågor om ­departementens och statsrådsberedningens agerande. Hur mycket visste de dåvarande ministrarna, rättscheferna och tjänstemännen inför avvisningarna? Vem godkände vad?

Under alla år har Ahmed Agizas familj bott kvar i Karlstad. Barnen går i svensk skola. Amnesty menar att det är folkrättsligt glasklart att han har rätt till uppehållstillstånd och familjeåterförening i  Sverige. Det är det minsta Ahmed Agiza kan begära.

Följ ämnen i artikeln