Vattnets kraft – och människors
Att säga att sommaren har varit blöt är ingen överdrift. Ett märkligt meteorologiskt fenomen har gjort att södra Dalarna ständigt hamnat i regnet.
Det är inte så roligt, men bra för svamparna.
Grannbyn Nyhammar har haft det svårare. Söndagen den 8 juni sköljde regnet ner. Dammen vid Frötjärn spolades över och nästa damm, i Stenbergstjärn, kunde inte hejda vattenmassorna.
Ingen människa skadades och inga hem förstördes. Men bilderna av den underminerade scoutstugan kablades ut över landet, vägarna stängdes av och idrottsplatsen stod under vatten.
Och jaktskyttebanan där jag brukar öva fick stänga.
Här brukar det pågå utbildning och ungdomsverksamhet, och en gång om året arrangeras en tjejdag. Men framför allt är det här traktens jägare laddar upp inför hösten.
I Nyhammar är skjutbanan viktig.
Nu är scoutstugan uppallad, idrottsplatsen torrlagd och vägarna öppnas så sakta. Och i alla fall en älgbana fungerar igen. Häromdagen insåg jag vilket jobb det krävt.
Vägen genom skogen har varit bortspolad. Byggnader har flyttats eller krossats och skjutvallar spolats över. Själva spåren för älgmålen har slitits ur sina lägen och lerduvekastaren har stått under vatten. Skogen var full av bråte och där det annars är en skogsbacke fanns vattnet kvar.
I en krympande vattenpöl hade en liten fisk blivit fångad.
Kraften i strömmande vatten är ofattbar.
Energibolaget har kört material till vägen för att göra den framkomlig. Men framför allt är det – precis som vid scoutstugan – frivilliga krafter som gjort att skjutbanan åter fungerar.
Ledningen för jaktskytteklubben har lagt ner massor av timmar. Lokala entreprenörer med sina maskiner också.
Kraftbolaget och myndigheter har fortfarande ett stort ansvar att ta. Men människor har inte väntat på att någon annan ska fixa problemen.
Det handlar om ett gemensamt ansvar för det som är gemensamt, och för varandra.
Under 1990-talet pratades det mycket om det där, i alla fall i politiken.
I boken ”Den fungerande demokratin” lanserade amerikanen Robert Putnam begreppet ”socialt kapital”, och ett tag fanns det i varenda debattartikel.
Putnam menade att människor som samarbetar – till exempel i en kör – lär sig lita på varandra. Det gör oss till bättre demokrater, men skapar dessutom ekonomisk tillväxt.
Jag vet inte om skytteföreningar kan jämföras med körsång, men jag tror att översvämningarna hade fått mycket värre konsekvenser om inte Nyhammar varit ett samhälle där föreningstraditionen är stark och där människor är vana vid att lösa saker tillsammans.
Det är inte bara vattnets kraft som imponerar.